I'm so sad and alone.

drömde att jag jobbade på colette inatt.
faktiskt är hela nätterna bara febriga visioner av paris.
hur jag går och går och går på alla gator och älskar det med hela kroppen. eller också att jag hatar det.
vantrivs med varje fiber.
så töntigt och olönt, som om jag inte vet vad som väntar.
som om jag inte vet att mitt inombords jublar över allt det som kommer.
och ändå måste jag lika delar längta, lika delar glömma att jag ens ska iväg.