no choice now, it's too late. let him go, we give up.

ska man gå utomhus?
följdfrågan blir varför?
vad är poängen, astråkigt väder och såfort jag vågat mig utanför dörren halar jag upp kontokortet och bara, it's on me.
kommer hem med artonhundratusen böcker.
börjar kännas som om jag har ett problem.
sedan kan man tänka att det är bättre att köpa böcker än droger, hälsosammare.
och om jag ska vara ärlig och cut mig själv lite slack så kommer jag inte ens ihåg när jag senast köpte kläder.
det var ju de där skorna, förstås, men och?
det roligaste som finns är att göra lite småjobb här och där och och se pengarna trilla in då och då istället för att få en månadslön på 12000 man slavat för fem dagar i veckan.
ew.
hatar att jobba.
och jobb hatar mig, börjar infektera min kropp och sprider sig som en depression genom blodet, tillsist blir jag akut sjuk och ligger hemma med migrän och gråter för att jag hatar mitt liv.
ska aldrig mer jobba.
vad man ska göra annars är bara så begränsat.
det känns som om det fattas en bit där, mittimellan arbete och bidrag. mellan att vara en socialt accepterad och anpassad individ och en outcast och reject.
eller nja, jag tar tillbaks det, arvtagerska heter det. och lottomiljonär. ahh, dör av avundsjuka på den ensamstående mamman som vann en halv miljard. vad ska hon med det till? och alla gamlingar med en och en halv fot i graven som testamenterar allt till sina katter. det borde finnas regler.