she's got everything to gain 'cause she's a fat girl with a lisp.

om mellan fyrtio och femtio minuter ska jag bege mig till frisören för första gången på ett år.
det är min mörkaste hemlighet.
jag hatar att klippa mig.
jag hatar mitt hår.
jag låtsas som om att det inte finns.
som att det sköter sig självt.
sedan masar jag mig till frisören med svansen mellan benen och vågar inte se henne i ögonen när hon försiktigt drar i mina äckliga, slitna testar.
ehh...jaha..vad vill du att jag ska göra då?
underförstått, christ. omöjligt.
jag bara...ja...lugg?
gud, det kommer bli hemskt.
så drar de och sliter och man man sitter där i stolen och ser ut som en säl i sitt våta hår som klistrar sig mot huvudet.
typ beredd att fly fältet.
snyftande halta därifrån som quasimodo.
inse att det var ett misstag att tro att man kan vistas bland människorna.
panikslaget tänka, titta inte på min puckel. titta inte på min puckel.
alla tittar på din puckel.
i förrgår såg jag ett program om manodeprissivitet och bipolaritet.
det var väldigt intressant, väldigt informativt.
jag lärde mig att de är far mycket mer cp än jag trodde.
en tjej var övertygad om att hon var utvald av gud att föra hans talan på jorden och när hon födde sitt barn trodde hon förstås att det var jesus och att de tillsammans skulle leda mankind.
jebus.
så dum är inte jag. alls.