act like I never told you.

inatt drömde jag om café noir killen.
bara det att han var skittöntig och ful i drömmen och blev kär i mig.
nu är jag lite rädd för att eventuellt träffa honom igen.
han bara vägrade gå.
det är det värsta.
man hänger med någon, tillsist har man fikat slut på alla samtalsämnen och personen ifråga börjar bli mer belastning än sällskap.
man hintar finkänsligt om att man "måste hem..." ska "göra..humhm..."
personen bara toppen. kan jag sova över?
man bara, jaaa...men jag ska tvätta. städa. masturbera. du vet. privacy?
personen fattar ingenting, the more the merrier typ och du vet inte om det är en människa eller en igel du har vid din sida.
skitscary.
så var han.
nästa gång han är utanför skolan blir det kalla handen.
igår fick jag också spamsms.
det skulle aldrig hända i sverige.