just because you've been exploring my mouth doesn't mean you get to take an expedition down the south.

igår när jag skulle sova hörde jag mystiska ljud.
först efter ett tag insåg jag att det var mina egna andetag.
kände mig dum.

kan inte förstå, och framförallt inte acceptera att tiden redan är här då man vaknar och tror att man, eftersom det är mitt i natten, lugnt kan sova vidare och två minuter senare ringer alarmet.
varje morgon är tortyr, mitt huvud väger som en medelstor sten (inte bumling, inte pebbles men en man måste hålla med båda händerna) och jag kan inte förmå mig själv att gå upp.
och då är klockan ändå ganska nådiga kvart i åtta...
och så regnar det idag också. det hjälper inte.

och när jag tänker på det är det fredag och det brukar ju vara upplyftande men nu, vad spelar det för roll?
ingen daniel, ingen bredvid mig i sängen ingen, ingenting.
inte ens ordentligt godis liksom.
men åandra sidan en utmärkt ursäkt för att stanna hemma, se sista avsnittet big love och resterande sex and the city.
på måndag, kanske tisdag dyker väl förhoppningsvis sopranos tre och fyra upp tillsammans med vem vet (daniel) hur många filmer, och vilka. entourage också, för den delen.
ibland vill jag bara få lov att vara hemma.