yeah but nobody searches and nobody cares somehow.

idag har jag köpt en klänning och en tröja på gap, min nya, något otippade, favoritaffär.
jag har också promenerat i fem timmar.
det var kallt och friskt och stundtals tittade solen nästan fram och jag kände mig hälsosam, som om salladen och promenaderna gör mig till en bättre, friskare, människa.
så jag gick till marc jacobs för att se om det kommit in nya special items (det hade det inte) och palais royal är, oavsett väderlek, alltid slående vackert.
så fort man kommer in på gården händer det någonting med ljuset, även om det inte finns något, även när molnen är tjocka och oigenomträngliga, så skapar sandstenen och pelarna mjuka skuggor och trädkronorna i alléerna är grågröna och gruset har samma färg som fasaderna och det känns som om verkligheten har bleknat, inte på ett urtvättat sätt, men som om man färdats bakåt i tiden via ett fotografi från femtiotalet.
så sitter där ju också jämt konstelver och ugglar över sina block.
sedan gick jag till wh smith för att ägna mig åt min drug of choice och någonstans mellan att jag kom ut därifrån och innan jag kom fram till champs elysée drabbades jag av sådan där lycka.
den sorten som kommer från ingenstans särskild och slår dig i magen, eller nej, smeker dig så att det ilar i magen.
och längs ryggen...och så vidare.
och det blev både lättare och svårare att andas och jag kan inte berätta mer.
det är privat.
men känslan av att vara mycket mycket lycklig är förvillande lik känslan jag får när någon gör alla de rätta sakerna och sedan kastar mina kläder på golvet.
och det var min dag.