maybe it's time we gave something new a try.

jag hatar mig själv och jag skäms, men ibland är jag så missunsam att mitt hjärta bara rinner ut genom fötterna och ersätts av något helt annat. tomrum??
och så är allt vassa kanter och knapphändiga svar.
jaha?
mmm..
himla med ögonen och hoppas att du vet att jag gör det, hoppas att du hör ekot av mina klampande, arga hälar, viljan att kasta och ha sönder, göra sönder, och i bröstet slits allting itu och vassa bitar av glas och porslin och du, du...inte komma längre, vad ska man säga?
tillochmed i blint raseri hör jag hur dumt det jag tänker låter.
jag hatar dig för att du har roligt, för att du inte tänkte på mig, för att du skickar tråkiga sms.
förstår hur orimlig, hur kvinnligt hysterisk jag är när jag fantiserar om hämnd, om mörka, långa spensliga män, om sådana som bara har ögon för mig (och alla jävla fjortonåriga modeller paris kryllar av. nä, ursäkta mig, bara för de fjortonåriga modellerna, vem tror jag att jag är?)
så spela interpol istället tills trumhinnorna blöder och mitt huvud känns som om det dansat hela natten, blivit inlindat i bomull och sedan försvinna in i komasömn. snabbt.
hoppas att du ska säga de rätta sakerna, men veta att hur stor är chansen.
när sägs någonsin de rätta sakerna, vet ens någon vad de är?
veta att det här är bara i mitt eget huvud, att det inte finns något riktigt problem, eller?
får inte jag bestämma, känna det själv?
att du borde...
älska mig mer?
tänka på mig?
uttrycka dig bättre?
överraska mig.
säga att du tänker på mig naken och gillar det.
men jag är envis och vad är du? clueless?
ingen säger någonting och hej, hejdå. ha det bra.
sedan vaknar jag imorgon och det är jag som är en bitch och tusen nålar av dåligt samvete för i dagsljus är tillochmed en idiot rationell.
fuck!!