your heart makes me feel your heart makes me moan.

från barbent iklädd sommarklänning till huttrandes i pälsmössa på två dagar.
köpt kashmirkofta att flytta in i, ingen kommer se mig förrens frammåt våren någon gång.
det gör ingenting.
mitt hår ser ut som skräp.
mina dagar kan enkelt delas in i sådana där mitt hår bara är, och de då det ser ut som om jag lagt sopor på huvudet.
det har tagit lång tid att acceptera, men det är helt enkelt så det är.
känner mig mer poor än vanligt.
som om jag borde, måste hålla i slantarna.
vända på dem.
bio?
och bara...nej.
vara duktig.
ser trehundraåttio avsnitt sex and the city.
längta.
läsa le prince caspian och simultant höra ljudboken jag hade när jag var tio spelas upp i minnet.
promenera upp och ner, upp och ner.
rita kartor i huvudet.
känner mig också mer aging än vanligt, oftare säger främlingar madame snarare än mademoiselle till mig.
vad är det om?
känna det som om paris sträcker sig ändlöst åt alla håll, finns både bakom och framför mig, fundera på nästa drag, tänka på åsnorna i luxembourg. tänka på utställningen som öppnar där nu, tänka giacometti på beaubourg, tänka david lynch på det där galleriet och hollywoodfoton på palais de tokyo.
tänka på utsikten vid trocadero, tänka på att åka tangobåten när du kommer.
dansa på seine. dricka champagne.
tänka extraordinärt, tänka romans och romantik och kärlek.
tänka att längtan kan vara spännande.
om man gör den det.