directionless so plain to see, a loaded gun won't set you free.

idag började jag på franskkurs.
alla andra i klassen är skitfula och det är första gången på två och ett halvt år jag går i skolan.
har läxor.
känns som om jag är tolv år.
känns ganska fjantigt.
samtidigt är jag förväntansfull och glad och sånt, och det är det töntigaste, sitta i ett skitfult klassrum med massa östeuropeiskor och bara...apprend le francais.
låtsas att jag tänker lära mig vad de heter.
orkar inte bry mig om fula människor.
man måste ju sortera på något sätt.
eller?
gud, borde man känna sitmånga?
låta tvåhundra människors namn trängas i huvudet.
jag vet inte.
jag ser mig själv lite som en klubb, en sådan där man måste stå på listan eller iallafall se ut som att man borde göra det.
man kan också komma i sällskap.
kanske ska jag prova en en liberalare dörrpolicy?