now I select you, slow now I bet you see how I stun, see how I stun.

och så är det då måndag.
jag tänker tramsigt romantiska tankar jag inte känns vid för de är inte jag.
inte vad jag tror om mig själv.
vad jag vill.
så jag lägger på locket och slår lovar i huvudet för att undvika stöta på dem igen och så står jag där tillsist, förr snarare än senare och leker med dem en gång till.
tänk om tänk om.
och så är det förstås så att tankar är ofarliga och privata och att man får tänka vad som helst när som helst, oavsett hur kort tid som gått oavsett vad man tänkt för tankar tidigare.
för saker händer och de förändras och man förändras, händer, låter sig händas.
jag.
och jag känner mig tramsigt flickig och tänk om:ig, bubblande magsäck voltar runt ingenting sitter still, händerna händer oavbrutet, hästleenden om och om igen.
och så gör det plötsligt ingenting att det jag tänker är orealistiskt, kanske är det meningen, poängen, att det räcker med bara tänkandet.
flickor måste få fantisera. och sånt. som om jag är fem.
och jag trivs med det.
och det värmer och värker och allt det där och jag skrattar men säger inte varför fast säkert förstår alla ändå.
alla andra som gjort likadant.
varit hjälplöst tramsiga.
längtat och längtat.