första steget är att ni håller hand.

alltså.
varför läser man sådant man vet är privat?
har någon någonsin fått se sådant de blivit glada av?
en kärleksparfymerad hyllning?
"ett ode till kim".
christ.
jag skäms, förstås.
och det är en märklig skam, lite som att ha svikit ett förtroende men samtidigt gjort exakt det som förväntas av mig, som om jag inte har större självkontroll.
typ, satc avsnittet där carrie går bananas och vänder ut och in på varje tänkbar hemlighetsgömma.
det är ju inte så jag vill vara!