we make love almost every night, I cannot sleep without you by my side.

så.
jag tjuvläste lite i hans anteckningsbok.
egentligen är det enda jag kan läsa när han skriver mitt namn, allt annat är fransk stenografi.
förutom kim.
och förutom elsa.
exet.
hon vars eyeliner fortfarande ligger i botten av badrumshängaren.
som har en liten flaska nagellack stående i bokhyllan i sovrummet.
som är med på tiotusen av hans bilder, och fortfarande skickas jorden runt.
som på fredag hänger i houston, som om hon fortfarande är en del av hans liv.
en aktiv del.
inte på väg in i förflutna, det som varit.
och min mage kallsvettades, och jag vet inte om jag läste det rätt, eller om jag såg det värsta jag kunde tänka mig bara för att, det skulle kunna vara så för jag förstår inte hur det jag läste kan vara sant.
kan det det?
hur?
och varför?
det måste väl vara så att i det hav av ord jag inte kunde tyda fanns den egentliga meningen, kanske en negation, när jag är med kim tänker jag inte på elsa? inte!
resten av söndagen kändes det som mina insidor var på utsidan istället.
som att det inte spelar någon roll vad vi känner, vad vi säger, vi känner varandra ändå inte.
vet vad vi tänker.
vad han tänker.
att man bara kan lita på, och hoppas att det räcker, att man valt rätt.
och att det egentligen är lite svagt att sätta sitt hopp till det, enda, lilla.
men vad annars då?