it's a beautiful day somewhere, but not here.

så åker man hem då.
men jag har inga ord för det.

ändå måste jag.
kanske just därför.
tala.
resonera.
översätta känslor till logik.
låtsas att en själ är ett matematiskt problem.
att det finns regler.
rätt och fel.
facit, framför allt det.
någonstans att tjuvkika.
och att veta att räknar jag bara rätt blir det rätt.
så försöka pressa ord ur fingrarna, bryta ner allting tills det blir hanterligt, göra det oförståeliga klarare, låtsas att det inte rör mig.
inte stanna, lyssna, bara framåt.

och, fast, trots allt, men - samtidigt som kaos råder och jag känner mig som inför en avgrund - märkligt lugn.
är det ur mina händer?
har en skyddsdörr stängts om allt det mjuka ömtåliga inuti och därför sitter och står och finns jag fortfarande?
blir allt bra?
jag tror han lovade mig innan.
att han ska längta tills jag kommer tillbaks.