så säg det och få det gjort, det finns bara ett enda sätt att brinna upp.

för sent för edelwiess?
jag har ingen aning om vad han lovar, vad han säger, vad han inte säger.
vill.
framförallt inte det.
som om vi pratar lite vid sidan av varandra.
inte når riktigt fram.
eller inte litar, vågar tro på det som hörs.
kanske är det det. kanske kommer inte kroppen bli som vanligt förrens jag har kommit tillbaks igen.
tills hur hårt han håller mig skvallrar om hur mycket han längtat efter mig.
och jag skriver listor med saker jag vill att vi ska göra tillsammans och han läser den och tycker att jag är snäll och det är väl för fan inte det som var meningen och han ser vänligt på mig och talar vänligt med mig och när jag ber håller han mig vänligt i sina armar också.
självklart hatar jag honom.
och självklart älskar jag så att jag vaknar en gång i timmen, så att jag inte kan äta.
så jag vill slå hårt och smeka mjukt.
eller bara att allting ska ta slut, vara över.
på vilket sätt som helst.