we'll take what we want and we'll give the rest away.

så jag kom inte hem och jag drack litervis med vin och gin och tonic i en lägenhet som såg ut som kökskvarteren i ett gammalt franskt slott och nicholas sa att det sexigaste du kan göra är att drop and run.
och det var väl ungefär det jag gjorde.
så vi dansade och drack och han skickade meddelanden som sa jag hoppas du hittar någonstans att sova och för att vara krass så vet jag ju att det aldrig är ett problem att hitta någonstans att sova.
och det sa jag.
och vi sov inte utan gick till ett dygnet runt öppet ställe i marais och jag var out of my head och samtidigt inte och svarade artigt och ointresserat när någon talade till mig.
och sedan efterfestande.
knäckebrödsmackor med rabarbermarmelad.
en kropp förbi av trötthet.
och så hej hej eduardo och nicholas och alla nu stapplar jag till republique för att ta mitt förortståg hem till den ende jag egentligen vill ligga med. och framförallt den jag vill älska.
man känner sig så slarvig när man stinker fylla och människorna man möter är en blandning av nattarbetare och sådana som går upp tidigt. somnade nästan på metron. sedan somnade jag nästan på tåget och grät inombords av utmattning medans paris ljusnade.
han öppnade dörren åt mig och när vi sedan gick upp, fyra timmar senare glodde han surt på mig och vände sig sedan bort för att säga att jag var orolig igår.
för vart du skulle sova och om det skulle vara med någon annan.
och jag tror att jag vunnit.
någonting.