new york I love you but you're bringing me down.

varats olidliga lätthet är ett hån och en nagel i ögat och ett hjärta som slår för hårt.
bröstkorgen bankar. jag är säker att det tillochmed går att se.
som om det är jag som är tereza.
tereza med svartsjukedrömmarna, bedragen. oälskad.
siegfried.
och jag grips av ett absolut behov att veta säkert, veta hundraprocentigt och ännu mer, att det är sant. allting. sant det han säger, vad som är, att vi lever tillsammans i sanning och inte i gråzoner, att jag inte kommer bli obehagligt överraskad om en, två tio veckor.
och jag vill be honom om bevis.
jag vill fråga på en skala hur mycket han älskar mig så att jag kan få en vetenskapligt baserad uppfattning av situationen.
vad jag borde göra. vart jag borde vara.
om ifall jag är trygg i hans armar eller om det bara är en fåfäng förhoppning.

like a rat in a cage.

och det finns ingen riktig ände, visst.
inte ett klart slut.
det bara kommer och går, som om jag står öppen.
välkomnande.
gråten. och tvivlen och gråten.
och att i plötslig ilska och avsky och mest rädsla kasta penna papper whatever som råkar finnas i handen i väggen.
tryckutjämna.
mycket handlar om tryckutjämning these days.