why do I make things turn blue?

men som vanligt hjälper det ju att prata om saker.
jag förstår inte varför ingen talat om det för mig tidigare.

jag har prov om en timme, men bussen går om tre minuter och jag ligger i min pyjamas på sängen.
intalar mig själv att jag lika gärna kan göra det på fredag.
eftersom det inte finns någon anledning att göra direkt det som kan skjutas upp?
(ha, nu hör jag den komma körandes.)
han säger att han inte känner sig värdig min kärlek och det kanske är sant eller inte, vem kan veta?
men vem ska annars älska mig, och vem ska framförallt jag annars älska?
och hur ska man ändå mäta värdighet, längs vilken skala?
så jag sa att saker är som de är, eller var som de var.
don't beat yourself up about it.
men gör åandrasidan helst inte om det heller.
ungefär.