hemma igen.
mycket att säga om det, om att vara hemma.
att en lätt känsla av förvirring is lingering, vad är det jag borde göra som jag inte gjort för att jag spenderat tio dagar i bretagne?
men jag har glömt tror jag, och min kropp är fortfarande i semester mode, mjuk, manana manana.
det har varit så fantastiskt, beyond and then beyond det, men att försöka nagla det med ord såhär, rätt upp och ner på beställning är dumt och fåfängt, det kommer kanske här och sedan lite där.
har grävt upp mina egna vongole till lunch. i frankrike heter det förstås inte så, men vongole var det likväl. en sådan sak bara, på en nästan privat strand. på en ö där det bara finns tre hus.
idag är jag, som vanligt, åsnan mellan hötapparna, en hit och en dit ohh what should I do and what should I wear to all tomorrow's parties?
jag önskar mig en ram, en hållpunkt, en slags boj om man så vill, någonting att ägna mig åt, någonting att säga - nej jag kan inte jag måste...om, men jag vet inga sätt att börja, att göra det, att få det så.
och jag tänker på mina kvaliteter, mina möjligheter och letar bland dem, om det finns någonting där att använda, någonting nyttigt, men jag verkar sakna förmågan att förverkliga mina talanger.
de ligger där och pyr i hemlighet.
dessutom hatar jag också ramar, förväxlar dem med tyglar och hinder och frihetsberövning.
gör manana, manana så lätt.