love found us easily, and if that is all we have you'll find that we need nothing more.

okej, here we go again.
jag tror att jag är kärare än vad jag varit. på länge? någonsin?
kär är ju egentligen en tricky sak, för det är så många olika saker som måste vara rätt för att fjärilarna ska flyga som dom ska.
förstås.
och igen och igen känns den som en betongvägg mot fontanellen, när det inte är sådär lätt som man kan tycka att det borde vara, eftersom love is all we need, right? och vi som älskar varandra endlessly och ändå hamnar lite bredvid, hur är det möjligt?
men det är det. tydligen. uppenbarligen. over and over.
men, och här kommer mitt största men någonsin, nu, nu nu finns det ingenting i vägen.
igår och idag och kanske förrgår och dagen innan dess ligger den vackraste av vägar framför oss.
stjärnorna är aligned, kuggarna samarbetar, alla käppar är på behörigt avstånd.
jag läste förskräckliga mail, avskyvärda, och det är oförskämt av mig att ha så mycket lycka i bröstet but I do.
vimmelkantighet som tar sig ut ur mig och inkluderar hela rummet, vi snurrar tillsammans, kanske hela huset, garches.
och det finns allt att säga om det men inget behov.
och han är så gudomligt snygg idag.