how can you hurt someone so much you're supposed to care for.

men de sakerna går ju hand i hand.
jag gör mig den ena goda föresatsen efter den andra, säger att nu, nu ser jag bara framåt och nu har jag mina prioriteringar i ordning och nu slutar jag rota i det som omöjligtvis kan göra mig någonting annat än illa och, och sedan fler och. ändlösa och.
och nystarter. och nya insikter. och lättnad. och sedan faller det som korthus runt mig, mina beslut.
det jag trodde mig förstått.
och så börjar det om, allting.
nya tårar men exakt samma tvivel, samma frågor, samma ickesvar.
delvisa ärlighet.
och det kan inte fortsätta så.
jag kan inte fortsätta tänja mig åt varje håll. alla håll.
och han är bara en del av mina problem, men jag tror att det är där jag måste börja.
att det bara är där jag kan börja.

det är omöjligt att skriva också, nivån på det som kommer ur mig - rodnar mig själv ner under täcket.