it ain't easy.

jag känner mig frikyrklig ibland när jag är lycklig.
som om det bara är jesusfreaks som skulle få för sig att vara happy.
så istället för att let myself go hjärtopererar jag mig själv med rostiga instrument och utan glasögon.
gräver jag i allt det som är mjukast, ömtåligast, ondast.
rullar jag mig i det som en gris, tung förtvivlan enda upp i näsborrarna.
för att.
inte våga våga.
men trots mina försök, mitt masochistiska självsabotage, min makalösa målmedvetenhet när det kommer till allt som är destruktivt, det som gäller hjärta och smärta, ändå älskar jag!
hör ni!
älskar!
jag är lycklig!
tillochmed när jag gråter är jag lycklig, för gråten är feber, tårarna transporterar allt ont ut ur mig.
och jag låter frikyrklig nu och fritidsledareig - when the tears are on the outside the inside is healing, men åhh, vad gör det.
sammanfattning - trots att det är svårt är det lätt. eller, det är lätt även när det är svårt.