funny how everything makes you feel low when you're already low.

och jag såg en fullvuxen man, trettiofem, gråta på metron, linje ett (parantes - gud, jag älskar ettan. luftkonditioneringen).
jag tror han bråkade med sin flickvän, det hypnotiserade mig fullständigt, han såg så ledsen ut, beyond, så fullkomligt förstörd, hela hans ansikte utstrålade heartbrokenness - skrynkligt liksom, på väg att gå sönder, falla ihop. mungiporna var på väg ut ur käkbenet.
och han grät.
utan ansats att försöka dölja det.
smärta skrivet i varje anletsdrag.
och det är kanske fint, känslor måste väl vara fint, men jag vill aldrig behöva se så ledsen ut.