you said it was a living hell.

de ospecifierade franska människorna visade sig, surprise, vara två "lite äldre, ganska fula" kvinnor, som han, återigen surprise, bestämde sig för att dela rum med. to cut costs?
och det är ju inte så dumt i sig, kanske, arvodet från jobbet äts ju i ganska snabb takt upp av två och en halv extradag på aegina, som i mitt huvud förvandlats till någon slags grekisk semesterhimmel, men som när mörkret faller kastar av sig täckmanteln av gulliga åsnor och ouzo och fet yoghurt och skrynkliga gubbar och söker sig tillbaks till dionysos dagar, till hederliga, liderliga backanaler och all that jazz. fun and games. och så min pojkvän då och inte en, men två, mrs robinson.
jag ljuger lite nu, överdriver.
tror det hålls mycket få backanaler på aegina, och det är ingenting som hållt mig sömnlös inatt.
fast jag har ändå ägnat morgonen åt ursinnig städning, det finns inte ett dammkorn kvar. inte en enda fläck på fönsterrutorna. inga förrymda hårstrån, inga saker som ligger fel, ingen disk, ingenting. det lilla trädet är vattnat. toaletten luktar klor. skorna står i raka rader. alla kläder prydligt hopvikta.
han sa inte godnatt igår heller.
jag tänker umgås med killar ikväll.
kanske klippa mig.