4 a.m. 6 feet down. already up with the larks.

vid två, när jag tittade bort mot västra hamnen, hade himlen redan börjat ljusna. en strimma rött som växte och skiftade färg.
först ett urtvättat, blekt blåvitt ljus, efter det blev allt gyllene.
halv sex jag cyklade jag hem till tionde våningen, längs sibbarp, förbi havet och småbåtshamnen, längs limhamnsvägen, förbi limhamnsfältet, upp längs mariedalsvägen, genom parken förbi biblioteket, upp förbi konserthuset, cykelvägen bakom konsthallen, friisgatan, bingo.
det ar den långsammaste cykeltur jag tagit.
när jag var hemma var det alldeles för ljust för att kunna sova och jag läste mailet jag fått från honom och allt kändes hopplöst och jag grät över det.
tills jag somnade, trots ljuset och trots känslan av att hela tiden rämna mitt itu.