I'm naked, I'm numb, I'm stupid, I'm staying.

färgerna ser ut som gb's big pack vanilj-päron-jordgubb.
jag har vansinnig huvudvärk, ett ton av saker att göra, köpa, fixa, ordna, hämta, men jag känner mig som på piller, borta, likgiltig, lätt oförstående - va? är det mig du menar?
på tionde våningen blåser det alltid.
när jag köpte frukost blev jag förvirrat ståendes bland brödet i tjugo minuter.
jag har inte köpt mat i sverige på ett år. det här är en ny värld, befriad från la tradition (saknar bagaren mig?) och biscottes.
jag köpte skogaholmslimpa, varför? och jordnötssmör och mjukost.
förstår ingenting, känslan av utanförskap där bland bröden! kanske är det regression, när jag var fjorton var det bästa jag visste skogaholmslimpa med skippy smooth och tomat.
man att jag nu, som tjugotvå, ska gå den vägen igen bara för att jag bytt tillbaks mitt hemland och för att mitt hjärta är ett såll, känns helt vansinnigt, orimligt, löjligt.
och känslan av bortkommenhet där bland bröden!
av att inte veta vilket bröd jag ville ha.
osmältbart - förvirringen, förnedringen, ensamheten.
viljan att rycka någon i tröjan och be om hjälp, som ett mammalöst barn, utan riktning.
att bröd kan göra dig så övergiven, tänk dig.
jag och tröttheten talar hälften-hälften.