but maybe she's wrong and maybe I'm right.

det är inte klart varför, eller varifrån den kom, men hopplösheten ligger tung nu.
glöm havet.
jag kastar kuddar i väggen och sätter mig efteråt på sängen och stirrar tomt.
allt är tomt.
det läget då fingertoppskänsliga vänner och mammor ska komma och whisk en iväg avleda uppmärksamheten som med ett barn, kanske en biltur och picnic, det är inte upp till mig att bestämma, jag vill bara sitta och sakta, sakta börja le och sedan prata och i slutet av dagen är det som om början aldrig fanns.