I can't keep track of each fallen robin.

vi drack spumante på balkongen, vid åtta nio tio, de sista solstrålarna, lyssnade på rufus wainwright.
pratade.
hela dagen, under gassande sol och stekheta tegelstenar, har känslan av total lycka bott i bröstet.
och det är omöjligt att få det att gå ihop, den fullkomliga lyckan, tillfredställelsen och att bli lämnad av den ende man jag sett mig själv kunna leva lycklig med. men det är så.
för så småningom blir det vi igen, och jag är ganska nöjd att slippa hans neuroser ett tag.
sitta vid min utsikt på tionde våningen och skrivaritamålaläsa till fyra, sova ensam i min säng.
gå ensam på min yoga. se ensamma filmer, först angolopoulos.
med hår som sockervadd, kattlika eyelineögon.
läsa hans tveksamma mail, känna hans oro och hur den inte bekommer, rör mig. hur vi tillsvidare inte är en enhet, hur någon annan kan försöka vara hans axel. medans jag läser min bok, ritar mina teckningar, skriver mitt projekt.
cyklar genom malmö som jag älskar mer och mer, tittar ut över taken, träffar enklare människor, får mer rum.
jag är mycket lycklig, och det växer hela tiden.