jag är mest på stranden. det som började som sockervaddshår - volymsprejat och teased med en tjock borste till ett romantiskt moln, matchat med sotiga ögon, blev sedan saltdränkt och solblekt och har nu fastnat i en boll på huvudet, en boll som helt utan hjälpmedel sitter där den sitter.
nu drar jag mig för att börja reda ut den, vilket såklart förvärrar situationen, i slutet av månaden kommer allt bli ohållbart och jag kommer behöva klippa sönder tovorna för att nå ner till hårbottnen.
men det är ju inte förrens om två veckor, lite mer.
igår var det så varmt på stranden i falsterbo att jag inte kunde ha på mig min klänning. klockan sju på kvällen. vattnet är som en sval dusch, jag har energi som verkar skapa sig själv. ändlös inspiration.
jag är så nöjd, och det är vad? märkligt? jag märker att människorna i min omgivning tittar undrande när jag oberört berättar om hur han träffar någon annan, undrar hur jag kan acceptera det, vilja se vidare.
men det handlar inte om vilja, utan om hur saker är.
vad som är menat, vad som måste hända. till slut.