la nuit viens et puis, rien.

sakta, sakta äter jag idag upp mitt yogacrap, det står mig upp i halsen, min inbillade harmoni, friheten jag trodde att jag hade hittat.
det finns ingen frihet i att få sig själv kastad i ansiktet.
att bli ersatt, utbytt.
särskilt inte som jag låter honom komma undan med allt, i tron att det är oviktigt för att det väntar någonting annat längre fram. poängen.