how can I express myself when there is no self to express?

det är så lätt att acceptera att man inte känner sig inspirerad, eller motiverad till att skriva. och att ge sig tillåtelse att därför låta bli. stirra ut i tomheten utanför fönstret och låta bli att dra för persiennerna bara för att det regnar.
ligga i sängen och inte komma på vad det är man tänker på.
inse att man funderar på när det är dags att gå och lägga sig igen. om det är okej att sova vid nio.
det är det bara i extrema undantagsfall och istället sitter jag under en tänd lampa till klockan två och gör allt eller om det var ingenting. och lyssnar på robert wyatt.
poängen är att det är förödande.
att låta sin comfort zone vinna över en.
jag har ingenting intressant att säga, jag är inte på humör, men mest har jag inget intressant sätt att säga det på.
språk tråkar ut mig. mitt eget åtminstonde. jag läser le clézio med stor behållning, men mina egna ambitioner lyser med sin frånvaro. det är både okej och långt ifrån. det finns en hårfin skillnad mellan de två, och nu är jag över på andra sidan.
det är dags att skriva sig ur den här svackan. låta ord föda ord, finna en disciplin och en rutin.