I am my mothers only one.

kyckligfesten var bortstädad imorse när jag kom ut i köket.
skönt.
det är lustigt och intressant vart vi drar gränserna för det acceptabla, vad som för plats innanför och vad som faller utanför de ramarna.
igår var avgnagda kycklingben den absoluta droppen, kanske idag att jag hade varit mer tolerant.
jag känner mig oviktig, ospeciell, obetydlig, av obetydlig vikt, oälskad, oomtyckt, jag går loss här nu, och kanske senare idag att det släpper lite, jag tror nästan det, för vad som känns normalt på kvällen tycks vansinnigt på morgonen.
det är ju en ny vecka nu, och snart bör jag höra från paris. vad jag menar är, framtiden är ändå ljus.
jag har inte duschat på en vecka, det händer aldrig och jag vet, antar jag, att det verkligen tangerar äckelgränserna. men jag kan samtidigt inte låta bli att tycka att det känns lite, eh, hemtrevligt.