if I could cry it would feel like this.

köket är fullt av de äckliga resterna efter en kycklingfest, jag känner mig billig och ospeciell eftersom monsieur, igen - kan ni förstå att han fortfarande gets to me, även efter att jag konstaterat att pirret inte finns där, jag gör det inte! en kvart efter liggandet konstaterade att han gärna ville träffa mig i fortsättningen men att han absolut inte ville ändra någonting i sitt nuvarande liv. att han är kär och lycklig med sugcaroline.
jag blir så trött!
varför är jag stuck med allt det här emotionella skräpet, alla känslor och meningslösa minnen som inte berör mig där de ska beröra längre utan bara sitter som en värdelös klump i halsen och i tårkanalerna.
jag blir galen. galen!
står inte ut!
om det finns kyckling i köket imorgon kommer jag gå postal, completey tappa mina skruvar, komponenterna, koncepterna.