il va disparaître dans quelques secondes, et qui sait quand il reviendra?

I'm going for drinks med amerikanen.
så otippat.
men jag känner mig nyfiken på och öppen för livet igen, och det may sound corny, men så känner jag iallfall. oavsett. jag fick ett annat mail som gjorde mig glad också.
jag och m åt lunch på konsthallen, satt på uteserveringen på ett täcke av löv som gick i världens vackraste färgskala.
åt blomkålssoppa och talade om civilkurage.
om att inte ursäkta och bita sig i tungan. om hur jag tror att den sortens tystnad föder mer tystnad, gör en mindre säker även på andra områden.
det är en av anledningarna till att jag vill åka till frankrike, en av de anledningarna som faktiskt gör det värt att leva i ett kyffe och frysa i ett halvår. att man för sig annorlunda. att man aldrig håller inne med någonting. jag måste lära mig tala högre, friare.