oh darling you're my darling.

det smakar sjukdom i munnen, benen värker och mina sinnen känns skärpta, allt är obehagligt - ljud, beröring. som om hela världen vill pressa sig in i mig.
jag kanske hör av mig till honom som lånade min telefon, tryckte in sitt nummer utan att jag förstod vad som hände - han hade verkat så ointresserad.
spännande. jag kan behöva förströelsen.
monsieur verkar planera att komma till sverige, jag säger att det finns frågor som kliar att ställas, han skrattar säger undrar vad det kan vara för några och jag ställer dem inte, finner ett lugn och nöjer mig med det. det är faktiskt annorlunda, och kanske blir det ingenting igen, men dialogen är annorlunda. vi pratar om vad som varit, vad som hände, hur vi kände då och hur vi känner nu och det är trevande och försiktigt, vi känner oss fram lite i taget och det är inga stora ord eller yviga gester utan två människor som efter lång tid hittar tillbaks till varandra. jag säger att jag är trött på att vara bokstäver och bilder och att jag ibland finner det outhärdligt att han gör det jag vill göra med någon annan. kanske känner du likadant? och han säger ja, det göra jag, och det är därför jag tänker. och jag frågar hur han känner och han säger lycklig, förvirrad, exalterad och vi är absolute beginners igen och nosar runt varandra och det känns så bra. som om förutsättningarna äntligen är rätt.
om jag inte var så trött skulle jag kunna fortsätta i timmar.
det känns fint, vi kan nöja oss så.