when I press the keys it all gets reversed the sound of loneliness makes me happier.

har kanske kommit ihag koden igen. men om jag provar kommer automaten antagligen svälja kortet. it's a wonderful life.
köpte godis pa boulevard saint germain för mina sista pengar, spatserade i luxembourg, sag capoeira, karate och balettuppvisningar. kikade pa luggslitna ponnies. blev sugen pa att spela tennis. satt pa terassen och tänkte att palmerna far det att kännas mer som rivieran än paris. läste karen blixen out of africa (min afrikanska farm är en sa simpel titel, besides sa läser jag pa engelska).
tänkte pa den jävla fittpinkodhoran.
gick rue seine till seine som jag korsade och gick längs med upp till concorde, champs elysée fram till boulevard franklin roosevelt och upp till haussmann. sedan hem.
vid place colette parakte ett par inlines som om det vore en jävla skridskouppvisning och det var sa smaklöst (cykelbyxorna, magväskan, det fladdriga linnet och deras brunbrända gymkroppar) att jag dog minst tre ganger. varför maste man göra sa? patvinga alla andra, mer eller mindre oskyldiga människor sitt snuskiga leverne.
vad man gör när eller där andra inte ser är en helt annan sak men de blev uppenbarligen upphetsade av turisternas häpna blickar. eww. go screw yourselves.

det ska bli mysigt att komma hem.
kanske speciellt eftersom jag kommer tillbaks.
att kunna njuta fullt av vad malmö har att ge mig.
bad, metro, sex, inkonst jeriko och debaser, bröder, falsterbo, film och serier i överflöd. vin pa candlelit balkong och sen mer sex. goda vänners lag. kärlek. och sommarjobb.