when I press the keys it all gets reversed the sound of loneliness makes me happier.

har kanske kommit ihag koden igen. men om jag provar kommer automaten antagligen svälja kortet. it's a wonderful life.
köpte godis pa boulevard saint germain för mina sista pengar, spatserade i luxembourg, sag capoeira, karate och balettuppvisningar. kikade pa luggslitna ponnies. blev sugen pa att spela tennis. satt pa terassen och tänkte att palmerna far det att kännas mer som rivieran än paris. läste karen blixen out of africa (min afrikanska farm är en sa simpel titel, besides sa läser jag pa engelska).
tänkte pa den jävla fittpinkodhoran.
gick rue seine till seine som jag korsade och gick längs med upp till concorde, champs elysée fram till boulevard franklin roosevelt och upp till haussmann. sedan hem.
vid place colette parakte ett par inlines som om det vore en jävla skridskouppvisning och det var sa smaklöst (cykelbyxorna, magväskan, det fladdriga linnet och deras brunbrända gymkroppar) att jag dog minst tre ganger. varför maste man göra sa? patvinga alla andra, mer eller mindre oskyldiga människor sitt snuskiga leverne.
vad man gör när eller där andra inte ser är en helt annan sak men de blev uppenbarligen upphetsade av turisternas häpna blickar. eww. go screw yourselves.

det ska bli mysigt att komma hem.
kanske speciellt eftersom jag kommer tillbaks.
att kunna njuta fullt av vad malmö har att ge mig.
bad, metro, sex, inkonst jeriko och debaser, bröder, falsterbo, film och serier i överflöd. vin pa candlelit balkong och sen mer sex. goda vänners lag. kärlek. och sommarjobb.

sometimes I feel almost like a human being.

igar var fête de la musique.
jag drack öl utanför café noir och dj:n, som var sexton kanske, spelade daft punk och sedan kom hans stenade vän fram till mig och bara "du är mycket elegant, mycket elegant. det var allt jag ville säga". nu maste jag reconsider min look, elegant? jag är tjugoett, jag vill se fuckable ut. ska aldrig ga utanför dörren utan daisy. christ.
pa fredag är det hemat.
de har bett mig stanna i höst.
och faktum är att de tror att jag bett om att stanna, fast jag bara anmälde mitt intresse.
oh la la.
saker jag vill göra hemma:
ligga
äta frukost
titta pa lost, grey's anatomy, dexter, blaze of glory, heroes.
bada
träna och bli smal
äta tonfisk
jag hatar att blogga.
fy fan vad skittrist det är.

yeah, from my window to yours.

idag har ett underverk skett och solen, jag kan inte nog poängtera solen, har krupit fram fran vart den nu gömt sig.
det innebär tusentals olika fab saker.
colette, apc, la perle, come on eileen? wh smith?
vin, bruna ben, klänning. ni vet the drill.
väljer ocksa att sätta ett samband mellan sol idag och sol hela helgen.
och det badar ju gott. för picknicks, vin i parker, romantiska strolls längs seine etc etc.
ahh.

10.10
okej. kanske inte bara ben da.

just like the bad news you accept.

varje dag blir parishimmeln blyertsgra.
exakt som pa mammas (georg oddner?) foto. den beiga kalkstenen mot den lilagrasvarta bakgrunden och jag undrar om det är sahär det är. jämt? om fotot berättar mycket mer än vad jag tidigare reflekterat över.
nu har jag en hel uppsättning egna stormkort och hann precis innanför dörren innan det började. igen. lite tjatigt.

18.00
har hittat en pase polly. smaka?

all the time in the world.

ahhh.
regn.
det är sa uppfriskande.
jag hoppas det aldrig slutar.
jag vill ha waterworld och apokalypsen samtidigt. eld och vatten i ett upphetsande, utmanande samspel. hur de ska slass mot varandra för sin överlevnad. medans vi bara kryper ihop under deras överhöghet och hoppas pa det bästa.
funderar pa om man hellre drunknar eller brinner upp.
igar sag jag dexter. det är nagot jag ska fortsätta med. fast dalig casting att ge en roll till nagon som är sa jävla lik keith, varje gang hans ansikte var i bild var det det enda jag kunde tänka pa. och timbaland. jämt. jag är verkligen en sucker för minspel. ahhh.
idag har jag olika tapeter pa agendan. kanske pirates, popcorn och en promenad till champs elysée skulle totalt make my day. en café crème pa la perle?
fjortonfyrtio liksom, inte brattom fatta viktiga beslut.
ta mina sma tygskor och ga ut i översvämningen. bli blöt och kall och promenerad. mmm?

18.00
det är ocksa en sa fine line mellan att tycka att det vore pa sin plats med ett mail och vara needy.
det slutar heller aldrig regna.

19.35
sa har det slutat. fragan är om man maste ga utomhus?
ibland far jag san angest över om jag borde. ga utomhus tillexempel. och kan inte avgöra om det är viktigare än att göra som man känner för.
sa himla ynkligt.
och om det regnar liknande nästa helg kommer jag vara tvungen att ställa nagon till svars.
varför gör du sahär? skärp dig för fan.