I drink champagne from your thin blue veins.

mitt problem med att leva gör sig extra tydligt idag.
volymen går inte högre och mina intestines vrider sig krampaktigt.
det verkar inte finnas någonstans speciellt att ta vägen.
det är gift på tungan.
and devils infecting my brain.
ibland när jag är arg rycker det i min överläpp.
som på en pitbull.
så himla ovärdigt. avsky som bara sitter där och trycker. vill vara intimidating, slutar så långt ifrån man kommer.
dessutom frossvettas jag sådär som när man inte varit ute på hela dagen och på det spenderat åtskilliga timmar liggandes i mumiepose på sängen. virad i en råttäten skotskrutig filt.
plötsligt makes everything sense. you bloody motherfucking asshole.
men hey, jag har campari och jag har apelsinjuice och en halv flaska dåligt vitt vin och det är party of one och att verkligen njuuuta av hur hjärtat är en cocktail av galenskap och blodtörst. blodtörst? destruktivitet.
att det kan kännas så bra.
fast, det gör det ju inte.
det bara spelar ingen roll.
bottoms up.
- pour toujours ta pleureuse.