you finally understand the movement of a hand waving goodbye.

upp och ner, ner och upp. grisen gal i granens topp.
igår "skogs"promenerade jag i mörkret och duggregnet i två timmar och om jag blundade kunde jag nästan låtsas att det var på ribban.
varför jag var ute och stressgick är en censurerad historia.
men när jag kom hem berättade jag motvilligt för honom att ibland vill jag bara älska honom mindre.
sedan knep jag honom i tummen för att jag inte gör det.
och för att det känns så olycksbådande.
och som för att säga, förstås, du skulle bara våga...vadsomhelst.
jag vägrar besvikelse, ha ont, få hjärtsorg, gråta.
så jag håller hjärtat hårt och ibland slår min egen vansinnighet mig i ansiktet och jag bara...christ.
och då förstår jag inte hur det kunde gå såhär, liksom. vad hände?
i frankrike gör de också mat av vadsomhelst, bara det innehåller ost.
- vi tar en potatis och smälter ost över den och kallar rätten för raclette. jippie.
allting är vansinnigt.