jag tror det blåser upp till storm.
grannens bambu svajar och det doftar regn till och med innan det börjat.
molnen är gråblå.
gud, jag älskar storm. ljudet, doften. naturen som visar sig från sin passionerade sida.
frontalloben känns också lite för stor innanför pannbenet och jag har köpt vindruvor, skissar på ansiktsmask och ett avsnitt av någonting bra innan jag sätter igång filmen/rna.
han sitter på en liten restaurang med utsikt över athen och äter oliver, önskar att jag var där.
jag saknas honom.
älskar det.