now that I've met you nothing's the same, it's not going to be it ever again.

jag är i svenska kyrkan, avnjuter jordgubbssaft och kanelbulle.
wifi:ar gratis. nätverket heter "kyrkan" och jag provade mig fram mellan olika passwords - gud, adam och eva, jesus, amen, so on and on. typ allt utom treenigheten, vilket det är.
treenigheten. kände mig som ett fån efteråt. så himla obvious, liksom.
känner jag mig lite som en impostor också, blogga på nätverket kyrkan. att jag har mage, ungefär.
säkert är det sådant som får en att brinna i helvetet nowdays.
men, treenigheten som lösenord?
är det inte ironi written all over det? som att de driver med oss.
att de egentligen först tänkte välja 123456789 som alla andra, eller som ett streak av genious 987654321, eller gatunamnet eller exakt vad som helst utom treenigheten men nu får de sig ett gott skratt varje gång någon loggar in.
vilket är fantastiskt. jag är alltid för ett gott skratt.