your little feet, your sharp teeth.

och mot alla odds så slutade det regna. tillslut.
och det röda tegelhuset på andra sidan kanalen lyser i solen mot regnmolnen som är på väg bort.
det är vackert. på andra sidan är himlen ljusblå, solen på väg ned, antagligen cirkulerar fiskmåsarna lågt över strandpromenaden. skrikandes.
jag borde gå dit ner, gå en bit längs havet, titta på horisonten och allt det där, lyssna och känna och fyllas av någonting.
men det ser så kallt ut och syrenen svajar i vinden och jag har inga byxor på mig.
det är oförståeligt hur tiden går, hur den fungerar, jag känner som om jag nyss kom och som om jag aldrig åkt, det trängs i mitt bröst och gör mig lugn, allt samtidigt.
när will oldham tagit slut sätter jag på tindersticks, höjer volymen, tänker på hans doft och hur den känns på mig, letar efter hans smak i munnen, efter ställena på min hud där han varit, låter allting stiga mig åt huvudet, tänder mot nacken, natten på boede, ohh, natten på boede.