it's a minor disaster.

fast det var inte sant och det var inte sant för i lördags köpte jag vinrödbruna bruno magli pumps på myrorna för 200 pix och de är perfekta. perfekta! hot!
och så var det drama och dans och killar som bokstavligt talat stötte på mig och en som tisslade som en trettonårig tjej med sin kompis om huruvida han skulle fråga om jag ville dansa eller inte.
ehh.
ursäkta, får jag lov?
hur tänker man?
när jag dessutom råkar sitta bredvid honom och hör vartenda ord.
ibland känns det som om jag brinner upp inombords av raseri för att alla är så hjärndöda och cp i huvudet.
det gör mig också ursinnig när asskitfula killar tror att, vadå, de ska blända mig med sin personlighet? hypnotisera mig att ligga med dem?
som om att de inte ens fattar att vi spelar i olika ligor. christ.
kanske tycker de att det är värt att chansa.
vilket jag borde kunna tycka är beundransvärt men såfort någon med ett ansikte som elefantmannen kommer fram och stönar ur sig en torftig icebreaker vänds all välvilja till aggressivitet och mina knytnävar blir helt vilda inuti.
eww.
fast det var roligt ändå, mehdi var söt.

with my skills, love was going okay.

jag får hjärnblödning på min ipod.
den känns som de sista godisarna i en godispåse, skitäckliga. man fattar inte vad de gör där. varför man valt dem.
så är all musik nu. varför skulle jag vilja lyssna på cocorosie eller interpol eller bright eyes eller css eller brian jonestown eller daft punk eller fionn regan eller elvis costello eller arcade fire eller gza eller någonting annat. när allt bara är crap anyways.

....

Tio första

Första bästa kompis: anna
Första bil: min första riktiga cykel var iallfall en vit-rosa sak. det var en stor dag när pappa plockade av stödhjulen.
Första kärlek: jag antar alex. fast det tar egentligen emot.
Första husdjur: mysan och lizzy. en svart och en gråmelerad cockerspaniel. vi gav tillbkas dem till mormor och morfar sedan och jag blev aldrig densamma.
Första semester: något av sommarloven i sundsvall. utrikes kanske någon charter till kanarieöarna med mormor och morfar. första resan själv gick till isle of white mellan åttan och nian. ringde hem och grät varannan kväll. min rumskamrat, ett år äldre än mig, bajsade på sig en kväll. true story.
Första jobb: sorterade papper för pappas räkning. sedan jobbade jag på café.
Första köpta skiva: kommer inte ihåg. den första skivan jag fick var brainpools painkiller, gick i trean. möjligtvis fyran.
Första riktiga kärlek: alex. eller?
Första piercing: ha.
Första konsert: kent på mejeriet i lund. hagnesta hill turnen. köpte en röd t-shirt.

Nio senaste

Senaste alkoholdrycken: en staropramen, as we speak.
Senaste bilfärd: skjuts mellan mamma i västra hamnen och mig i slottsstaden för tre veckor sedan.
Senaste filmen du såg: la haine
Senaste ringda telefonsamtal: anna tegler, för en och en halv timme sedan.
Senaste bubbelbadet: christ, förra gången jag var i hamptons. tre år sedan?
Senaste spelade cd: justice, cross, igår.
Senaste kyss: igår.
Senaste gången du grät: i tisdags, när jag läste kapitlet om snape i senaste harry potter.
Senaste måltiden: tamnack thai igår, nummer sju. stark gryta med kokosmjölk,svamp, kyckling och..ehh...silantro.

Åtta har du nånsin

Dejtat en av dina bästa kompisar: nej
Blivit raggad på av bra kompis flickvän/pojkvän: lyckligtvis inte. fast jag märker iofs sällan sådant.
Blivit kär vid första ögonkastet: inte kär, men intresserad.
Fastnat med blicken i någons urringning: haha, ja.
Fått ditt hjärta krossat: oh yes.
Haft ett one night stand: nej.
Sagt att du älskar någon utan att mena det: nej.
Busringt till någon: mm. en gång ringde min kompis morris och jag och sa att vi hade hamburgare på fötterna som vi inte fick bort. det var dock inte igår.

Sju saker du har på dig just nu
1. svarta leggings, hm.
2. vita tennisskor, bensimon.
3. röda spetstrosor, agent provocateur.
4. vit klänning, hm.
5. karamellfärgad skinnjacka.
6. svart pashmina sjal.
7. bikini topp.


Sex saker du gjort idag

1. ingenting.
2. köpt skor på issue, efter sedvanligt velande.
3. velat köpa, men inte hittat någonting på hm.
4. beundrat mina korallfärgade naglar.
5. använt diorshow mascara.
6. pratat i telefon.

Fem favoritsaker utan rangordning

1. Mina skor, utan inbördes ordning.
2. Min päls.
3. Mina sängkläder av egyptisk bomull.
4. min skinnjacka.
5. god mat.

Fyra personer du kan berätta allt för

1. jag vet inte. zari?

Tre val

Blått eller rött? blått
Sommar eller vinter? Sommar
Choklad eller chips? omöjligt!

Två saker att göra innan du dör

1. Skriva en roman som blir publicerad.
2. lära mig fläckfri franska.

En sak du ångrar
att jag inte hade lite mer tålamod i gymnasiet.

I dance, whenever I get the chance.

nu är klockan två, nästan.
man får man dricka öl.
inte för att bli packad. för att rasta händerna.
så fina med sitt korallfärgade nagellack.
fötterna så söta i nya mishka stövletter. 70%.
himlen så erotiskt stormgrå, shake me not so gently.
pröva prada tendre och surfa nya glajjor.
för att man måste göra någonting.
skruva upp volymen, dela med av shuffle. dubbla glädjen.
tänka orgie.
tänka albin och jesper knullar varandra. för min skull.
tänka "en sådan ovanligt dum tanke."
tänka något nytt, fast att allting undflyr en.
försöka greppa vadsomhelst i förbifarten.
tänka på pengar, fler översättningsjobb = mer cash.
flygresor till exotiska destinationer. lyx och överflöd. stickande solbränd hud och sammetssvarta nätter.
tänka mer på alkohol, nu är klockan två och timman är slagen, gå till kylskåpet, förundras av alkoholhaltigheten, förföras.
dricka direkt ur flaskan.
älska prada tendre, det är den jag vill ha! också.
och mer då? vart finns internets reor? vart ska jag beställa en ny handväska och dömma mig själv till sömnlöshet. en balenciaga. eller ysl. miu miu? chloé. komplettera den lilla chanel:en. en slags lekkamrat, eftersom lika leker bäst.
jag minns när jag var yngre och shopping var lustfyllt, lämnade en med en pirrande känsla av tillfredsställelse.
nu försöker jag gömma påsarna i handen och stoppar dem längst in i garderoben tills jag glömt vad jag gjort.
när expediterna undrar om jag ska köpa föremålet jag tvångsmässigt fingrar på fräser jag tillbaks att "ja. jag tar det."
som om jag var tusen år och full av rynkor, en bortglömd åldrad trophywife.
och så byter vi till brian jonestown massacre och om ni inte sett filmen, dig, borde ni, precis som ni borde se daniel johnston and the devil, göra det.
okej, det är ingen ordning i mitt huvud.
men det är ju för fan fredag.

let's get this party started right, let's get drunk and freaky fly.

tid finns inte på kontoret.
det är en oöverskådlig oändlighet som sträcker sig åt alla håll samtidigt.
jag gör hemliga ärenden till toaletten och förrådet där jag sliter mitt hår och gör konstiga ljud.
raidar barskåpet. och trycker choklad i varje tillgänglig öppning.
tuggar naglarna och spottar fradga.
börjar tänka, hmm, internetshopping...
känna den brinnande lusten i fingrarna, vilja hyra eskortservice, tänka vadsomhelst men inte detta.
perez börjar ju inte uppdatera förrens vid två någon gång, och att sätta allt sitt hopp till honom är också ganska risky.
jag behöver backup planer, och helst ingenting som inkluderar oral stimulans.
mitt mål och dröm är ben som amy winehouse.
och dyra, dyra skor.

RIP.

igår läste jag ut harry potter.
kapitlet om snape tvingade mig att låsa in mig på toaletten för att mina tillfälliga kolleger inte skulle se mina töntiga tårar.
oh my god!
snape är min hjälte.
jag älskar honom.
älskar! fiercly, passionately...
gud, det var så sorgligt och fint och bra att jag trodde att min mage skulle självdö för att det gjorde så ont. jesus.
bara jag tänker på det snör bröstet ihop sig och tårkanalerna börjar arbeta febrilt.
efter det följde ganska många sidor där exakt vad man förutspådde skulle hända hände.
sedan kom epilogen, och det här är något av en spoiler, men att barnet var döpt till severus, efter den "modigaste man jag någonsin känt" fick mitt hjärta att brista igen.
nu vill jag skriva en fristående fortsättning som handlar om hur snape och lily i döden hittar tillbaks till varandra och lever happily ever after etc.

take me to your mansion in the sky.

saker som hänt:
jag drömde att jag sov över hos margret atladottir. hon hade två våningssängar i sitt sovrum.
två våningssängar liksom. vilken grej. tala om regression, hon bara, jag vill att alla mina kompis ska kunna sova över hos mig men ingen får sova i min säng.
med ingen menar jag kille.
tänk att komma hem till en kille och krypa ner i hans våningssäng.
godnatt. ligga påklädd och gråta ljudlöst för att man kommit hem till norman bates.
sist jag sov i våningssäng var när jag gick i trean på gymnasiet och spenderade tre vidriga veckor på ett youth hostel i cambridge för att skriva projektarbete om universitetet.
det var engelskt, komplett med sunkig grönaktig heltäckningsmatta jag inte vågade gå på barfota, chips på längden och tvären, fläckiga lakan och filtar man om man vaknade på natten och insåg att man nuddade dem kräktes lite i munnen. jag låg i underslafen, såklart, är man vuxen ska man inte behöva klättra till sin säng, och över mig huserade annie.
annie är ett kapitel för sig.
ni måste förstå att jag som tjugoettårig flicka är livrädd för extrakilon. ärligt talat är jag livrädd för att en dag få ett bmi över 18, men hey, det hör inte hit.
annie var gigantisk. hon brukade kravla sig upp i sin säng, hela konstruktionen knarrade och kved under tyngden och sedan satt hon där uppe och åt friterad kyckling. kentucky fried. i sängen! fatta som rummet stank.
jag vaknade varje gång hon vände sig i sömnen eftersom jag trodde att nu, nu är min sista stund kommen. nu går sängjäveln sönder och jag dör den mest förödmjukande död there is, krossad av en heffaklump.
jag hatade annie.
så enkelt är det. och jag skäms inte. hon var störig och hon var ful och hon var fet. och dessutom dum. det finns många historier. tillexmepel den på sturup, innan den fatala utresan till london, då det visade det sig att hon tejpat ihop sitt pass.
hahahahaHA.
hursomhelst tyckte annie att vi mobbade henne och en natt fick hon nog och samlade ihop sina saker och flydde hem till sverige.
jag håller inte med, men i den här frågan är jag heller inte helt opartisk.
poängen var våningssängar.
hate their guts.

there was a girl who talked to geese.

idag:
sorterat två decimeter post.
imorgon:
ingenting.
over all status:
mulet.

to be young, dumb and covered in cum.

det är ju inte bara så att det blir tråkigt att blogga.
att det är framför datorn inspirationen tryter, skon klämmer.
det är hela livet som känns som en blöt strumpa.
som du inte får ta av dig.
som du inte kan ta av dig. kanske finns inget ombyte, kanske når du inte dina egna fötter eftersom du inte orkar lyfta huvudet ur sängen.
det är inte så viktigt, poängen är fukten som klibbar fast runt dig, suger tag.
att det känns som om den blöta strumpan äter sig in genom huden.
och att man bara känner det hända. inte gör något.
man orkar inte vara inspirerad, inspirerande, inte kreativ, rolig.
inte tycka om ens, kanske speciellt, triviala saker som middag och film.
absolut inte om vart man ska gå, vad man ska göra.
hur ska man kunna veta när alla alternativ verkar lika tråkiga.
jag är van vid att vara slav under mina nycket, men den här, när kroppen och hjärnan går i kollektiv strejk och slår bakut är den absolut värsta.
jag föredrar vansinnesdepression, oförklarliga vredesutbrott och gråtattacker framför att som nu, likgiltigt betrakta världen och känna som om ingenting någonsin igen skulle beröra mig.
såklart. vilket cp skulle inte.

the saddest thing that I've ever seen were smokers outside the hospital doors.

det finns tankar men jag kan inte greppa dem.
det är för varmt.
ölen har stigit mig åt huvudet.
födelsedagsstressen har tagit ut sin rätt.
att jag vaknade klockan sex och inte kunde somna om.
it adds up.
en annan gång, dock. då. vänta bara.

the firefighters are so nice, I remember you as cold as ice.

idag, snart, ska jag gå till hamrelius och försöka boka ett ex av sista harry potter.
inte för att jag dör av längtan, men man kan ju inte strunta i att läsa sista delen i en serie. hallå.
från ett håll rullar molnen in, från andra lyser solen.
och nanon är återuppstånden. hallelulja.
det här kanske blir en bra dag.

you're so beautiful you could be a part time model.

random tips-
flight of the conchords
peep show
trailor park boys
vattenmelon med lime

min kropp tänker på nutella.
på nutella banan crêpe.

death will come to everyone.

min sex månader gamla nano verkar ha dött.
gud vad glödhett och intensivt jag hatar apple och deras jävla skitprodukter.
men vad har man för val?
börja använda pc och en sonyspelare?
HAHAHAHA.

where they understand the weight of human hearts.

när jag gick mot västra hamnen för mitt dagliga dopp slog först doften av nyklippt gräs mot mig, vilket jag föralltid kommer associera med långa sommarlov hos min mormor och morfar i sundsvall.
deras stora trädgård och slänten ner mot indalsälven.
i höjd med kockums var det istället lukten av badgrejer och unken luft.
exakt som det luktade i min farmor och farfars gamla sommarstuga i skatteberga när de öppnade redskapsboden och drog fram min pappas gamla badbollar från sextiotalet.
gammalt skört gummi och mikroskopiska rester av luften som blåstes in i dem för trettio år sedan.
jag och framor spelade fotboll med dem, målet var mellan två tallar.

en eftermiddag i doftnostalgins tecken.

fast jag är inte så blödig med sådant.
vissa människor verkar bli helt uppslukade av sina minnen, av vad som varit, och de blir nästan alltid sorgsna över tiden som gått.
som om att barndomen och allt annat som ligger bakom en vore något slags ideal att längta tillbaks till.
egentligen är det på sitt sätt lika värdelöst att vara åtta som vilken annan ålder som helst och det fanns en anledning till varför ni gjorde slut från början. quite possibly för att du träffade någon som var mycket bättre.

men för att återgå till ålder, speciellt åtta.
man fick aldrig göra något roligt, skolan började flåsa en i nacken och man skulle kunna; cykla, simma, klockan, läsa, multiplikationstabellerna.
ens kompisar var lika taskiga då och man kunde inte ens skaffa några nya någonannanstans. vart skulle det vara? hemma? fritids?
ens föräldrar var dessutom allrådande diktatorer i ens värld, inte ens vad vad man skulle ha på sig fick man bestämma själv.

när jag var åtta var min lillebror två och jag hatade honom with a passion eftersom han inte var en hundvalp. i andra hand vilket djur som helst.
jag hade precis fått glasögon och mitt namn rimmade med allt möjligt.
kim lim potatislim.
kul liv.
och ovanpå det de osäkra och plågsamma kompisrelationerna.
en helg ringde min bästis hem till mig, mina föräldrar var borta och farmor passade mig och min bror.
bästisen hade en sak hon ville berätta, hon hade funderat och ville inte längre vara bästis med mig, i fortsättningen skulle hon nämligen vara sin egen bästis. vilket bara var ett sugar coated sätt att säga att det var med camilla hon hädanefter skulle dela hjärta.
jag grät i min mamma och pappas sovrum och när farmor frågade varför jag grät sa jag att jag inte gjorde det.
några år senare, i sexan, skulle exakt samma sak hända, fast då kom inte ens ett varnande telefonsamtal. ain't that funny.

fast det här är ingen snyfthistoria, jag var på många sätt ett monstrum och had it coming, fuskade alltid i alla spel och lekar för att garanterat vinna, var frökens gullegris och en allmän bully. i hemlighet. vilket är den värsta sorten. när man säger saker som lika gärna skulle kunna vara snälla, fast som inte är menade så. så att ingen märker. ingen vuxen. jag utvecklade även den irriterande vanan att gäspa när jag tyckte mina klasskamrater var tråkiga.
ganska utstuderat.
dessutom gav jag igen på bästisen, en gång stack jag, som av en händelse, en nyvässad blyertspenna i ryggen på henne. tillexempel.
fast det var inte det det skulle handla om heller.

jag reflekterar ofta över min barndom, över mig, saker som varit och det kan göra mig glad eller i undantagsfall ledsen, men jag är inte nostalgisk på det sättet.
det betyder liksom inte så mycket.
att det var deppigt i skolan, en gammal pojkvän eller han som jag var olyckligt kär i, so what känner jag i hela kroppen, det intressanta ligger väl frammåt, inte i att gå on and on med skivor man lyssnade på för fem år sedan och pinsamma flirtar.
fast ändå är jag lite avundsjuk på sådana människor.
att det känns så viktigt för dem.
jag gillar viktiga saker.
så ibland känns det tråkigt, nästan respektlöst att inte gå loss fullständigt på minnen. händelser.

god is on my side cause I'm the child bride.

jag har en plan.
jag älskar att ha planer, det känns lite tråkigt, men det är så. love it.
det bästa är när man har utkristalliserat planen, hälften är vunnet och det pirrar i magen av allt det goda that is to come.
i korta drag går den ut på att jag i september åker till paris och stannar till strax innan jul, det är min fulla övertygelse att jag då kommer tala flytande franska vilket får mitt hjärta att stanna av upphetsning. som om jag var en fet man som knullade.
i sverige firar jag idyllisk jul med någon av mina familjer och får fina julklappar, alla kommer också älska mina frankrikeimporterade presenter vilket kommer vara roligt.
efter nyår, som om jag har tur inte kommer vara årets tråkigaste dag den här gången, kommer jag börja praktisera på en reklambyrå samtidigt som jag gör mina ansökningsprover till berghs. lönen kommer ams betala, eftersom det bara räcker till hyran kommer jag leva på luft och kärlek=smal.
efter sommaren, som kommer vara fantastisk, flyttar jag till stockholm och påbörjar den två år långa copywriterutbildningen.
mitt liv i ett nötskal.
and I think I like it.

we've all been changed from what we were, our broken hearts left smashed on the floor.

varje kväll hänger ett gäng, om jag ska ge mig på en kvalificerad gissning, femtonåringar på min gata.
de sysslar med sådant femtonåringar gör.
åker moped.
pratar i mobilen.
dricker och röker.
skrattar hysteriskt och försöker övertyga varandra om att det är just mig du borde hångla med ikväll.
det är lite synd om femtonåringar. och om sextonåringar och fjortonåringar.
man vill, men det är så lite man kan.
inte gå på klubbar och spelningar, umgås med äldre vänner, vara med där roliga saker händer.
det är lustigt att i en värld som dyrkar ungdom så mycket, är ungdomarna själva inte speciellt uppskattade.
det finns ingenstans att ta vägen och där man är är man ivägen ändå.
nästan oavsett om man tillhör den störiga, högljudda sorten eller inte.
så det finns inget val, man blir så illa tvungen att hänga i sunkiga replokaler eller garage, desperat luska ut vems bekanta bekant som har fest och om man kan komma, fibbla med falskleg gjorda av tejp och plastlaminat och med hjärtat i halsgropen ställa sig i kön till kb.
är bilden på den blonda flickan som väger 20 kilo mer än dig verkligen du?
ehh....jaa. såklart.
rabbla falska personnummer fram och baklänges och på nåder kanske komma in, fast oftast få vända hem när vakten säger nej.
samtidigt som dina kompisar garanterat kommer in.
ahh.
tonåren.
vilken total misär, varför ska man glorifiera det för?
rebenschoppen man varit tvungen att handla i någons lägenhet och som sedan ska drickas i en svinkall park trots att det hunnit bli oktober, alla man känner är skittaskiga och egentligen hatar man alla man umgås med, men då verkar det inte finnas något val.
man måste vara kompis med tjejen som stal ens kille, alternativet är att umgås med sina föräldrar och titta på tv på helgerna.
vilket kanske i retroperspektiv inte hade varit så dumt att ägna sig mer åt, men som då hade tett sig som ett skämt.
så fast att jag lekt med tanken att ringa till polisen, så tror jag att jag låter bli.
det är svårt ändå.

someone hit the light cause there's more here to be seen.

man kan ju tillexempel jämföra det med programet som går på tv4+ där medium försöker få kontakt med döda celebs.
idén är att mediumen sitter i ring på golvet och att anden av den döda celebriteten, i detta fallet john lennon, ska ta över någons kropp och svara på frågor. värdkroppen måste också klä ut sig till nämnda kändis. kanske för att komma in character, kanske för att anden ska känna igen sig. det framgår inte.
om du nu känner att du vill se det, gör det inte.
fight the urge.

you mustn't go outside yet, it's not your time to play.

so far so good.

på kunskapskanalen (bara namnet) är det en film om pingviner och sälar.
pingvinungarna ser inte kloka ut.
och visst, det finns ju en gräns för vad man kan säga om pingviner och den gick väl någonstans vid pingvinresan men, christ, vilka stenade djur.

I still enjoy this, that's why I made a mess.

jag är mycket besviken på du är allt jag drömt om.
tanken på att jag redan i paris längtade efter att få läsa den får mitt hjärta att göra lite ont.
eller, det kramar ihop sig självt som om det smakat något surt.
hela hjärtats ansikte vänder upp och ner på sig själv i avsmak och förvåning.
vad var det som hände?
liksom.
jag som förväntat mig en storslagen läsupplevelse och så fick jag bara ord staplade på varandra.
kanske var det förväntningarna som ställde till det, men ändå, bra saker ska ju leverera även när pressen ligger på.
språket kändes sökt och personerna bara gled undan, fast att det hypotetisk fanns all anledning att engagera sig för dem.
ärligt talat blev jag uttråkad, tillsist var boken en förbannelse som fodrade min uppmärksamhet och av pliktkänsla gjorde jag den till viljes.
nu har jag börjat på christian jungersens undantaget.
alla danska tidningar på omslaget tycker att den är "mästerlig" och av "finaste litterära kvalitet".
vi får väll se.

yeah you're so cute when you're sedated dear.

idag när jag kom ut, vid tio, doftade det som hamptons.
hamptons doftar otroligt gott, det är antagligen en av mina absoluta favoritdofter, som om himlen är lite högre, lite längre bort, som om det finns mer luft. mer doft.
för det är ingenting speciellt, eller iallfall ingenting jag lyckats placera trots att jag försökt, mest bara som om vanlig utomhusdoft har tagits och förstärkts, mångdubblats.
kanske är det någoting med klimatet, luftfuktigheten, kanske växer där ovanligt aromatiska träd som sprider sin väldoft över alla de små samhällen som utgör hamptons. i sag harbour luktar det förstås mest som segelbåt. och i montauk hav och salt och surfvax.
men går man i amagansett, eller south eller north hampton så ligger en mycket prydlig, preppy doft i luften, man tänker att det måste vara väldigt rent och välstädat här, samtidigt som det känns som om det finns en hemlighet som bara väntar på att upptäckas.
jag älskar doft.
jag skulle välja det över hörsel any day.

baby's got back.

idag vaknade jag vid nio för att alarmet ringde.
så jag stängde av det och somnade om i fyrtiofem minuter innan jag geared up och gick ut och powerpromenerade.
det här ska jag forsätta med föralltid, alla dagar det är soligt.
känns väldigt ebba.
sedan, när jag kom hem igen, gjorde jag frukost på vattenmelon och gurka med pressad lime över, till det drack jag oatleys havredryck, vilken snabbt klättrat till toppen av listan över det bästa jag vet och så åt jag en banan.
jag funderar på om det är försent att anmäla sig till scoutlägret i kristianstad.
eller om det finns något slags hurtbullekollektiv som har träffar, på österlen kanske, där man samlas i ring och utbyter nyttigheter och vid sju på morgonen plockar alla fram stavarna och så går man en sväng tillsammans.
nej. skojar.
jag vill bara ha en tight rumpa.
något som verkar förbluffande svårt att uppnå.
eftersom en värmebölja slagit sig ner över malmö gick jag nämligen sedan till stranden där jag ägnade mig åt hederligt gammalt fluktande.
följande slutsat drogs;
oavsett om en tjej är smal som en pinne ser man, i nio fall av tio, såfort hon ställer sig i profil eller vänder sig om vart hon stoppat sina kilon. i rumpan.
det här är ingen nyhet för mig eftersom jag själv är tjej och vet allt om vår extra fettprocenthalt ochsåvidare, men ändå. ofelbart. allas rumpor hoppar och lever sitt helt egna liv, oavsett om överkroppen tillbringat senaste månaden i auswitzch eller inte.
så antingen kan man take comfort från faktumet att man kämpar mot naturen när man försöker göra någonting åt saken, eller så försöker man bara hårdare.
jag har inte bestämt mig.

....

det värsta jag vet:

att vakna och se att ett diskberg väntar på mig.
att gå och lägga mig i en obäddad säng.

saturn makes your mind brake in pieces.

igår somnade jag i solen i pildammsparken. innan dess hade jag somnat på sängen hemma, med huvudet i fotändan, mot den öppna balkongdörren och brisen utanför, samt en gång ute på balkongen, med huvudet lutat mot räcket och "jag är allt du drömt" i knät.
på sistonde har mina vanor varit nästan kattlika, jag somnar överallt. närsomhelst. efter frukost, innan middagen. måste omedelbart avbryta allt jag gör för att sjunka in en komaliknande slummer. när jag vaknar har jag förudmjukande nog alltid saliv på kinden och om jag har otur, på handen. det är äckligast.
poängen är att jag inte vet om det är normalt. kanske lider jag, som två miljoner andra svenskar, i hemlighet av sömnsjuka?
man kan inte skylla på siesta när temperaturen pendlar runt 15 grader och regnet smattrar mot fönstret.
kanske är det dags att uppsöka hjälp. hahaa. så att jag kan lösa problemet till nästa vår, med lite tur ska man väl kunna få en läkartid om åtta månader, give or take.

these toughts I must not think of.

om man gillar interpol, vilket man borde, är editors inte ett dåligt alternativ.
an end has a start heter senaste skivan, when anger shows är bästa spåret.

I can't believe you if I can't hear you.

och jag undrar, igen, om det är jag som är elitistisk och osympatisk för att jag irriterat påpekar att "du försöker sätta på dig jackan uppochner". eller om man har rätt, och kanske mer än så, att ha synpunkter på alkoholkonsumtion. tycka att det är osexigt när man sluddrar och inte kan gå rakt.
tänka att jag inte vill sova bredvid dig inatt.
speciellt som jag vill att jag alltid ska vilja.
och istället bli arg på nonsensresonemang och utöva maktmissbruk mot pojkvänner, ur stånd att försvara sig.
det sista i livet jag vill bli är någons mamma men ibland, ibland bara finns bara orden och den snörpta munnen där.
har inte du druckit nog?
och jag hatar mig och och jag hatar dig, men det verkar inte spela någon roll för det slutar så ändå.
och det är att banka huvudet mot en tjurig vägg och inte få något svar på tilltal och bli otrevligare och otrevligare och om jag inte kan komma åt dig på något annat sätt finns bara det vassa kvar. sarkasm. jag är aldrig nödbedd.
så jag tänker i fel och rätt, för det är så man gör, och vet inte vem det är som är vad. om man bör vara mindre i behov av kontroll, om det ska falla sig lättare att förlåta andras misstag, kanske tillkortakommande, än sina egna.
jag orkar aldrig se mig själv i ögonen när jag sagt något dumt, ska man fortarande då med öppna armar bortse från vadsomhelst?
och i ett par, när det är så många andra balanser.
jag vill inte se dig på toaletten och jag vill inte höra fyllefilosoferande. för jag vill ligga sedan. och det gör det så svårt.
kunna föra vuxna samtal som leder till punkt. inte sväljas av tid och tystnad och det är fortfarande att banka sig blodig och det kommer ingenstans och ibland blir jag ledd att tro att vi är ett svart hål tillsammans, att allting dör försvinner spårlöst. samtal som borde förts. händelser som borde varit.

now strut those shoes we go roaming in the night.

awesome dag.
nya erotokritos lackpumps för 600 pix, stackars mig då, 75% rea, hahahahaa.
teriyaki steak soba på wagamama, räkdumplings, asahi och en chokladkaka med vitt chokladöverdrag och en mörkchoklad/wasabi sås innuti. mmm. och, bäst av allt, gratis. gott.
min mage gråter.
provade också en little marc kjol för 10åringar på storm och den passade. hahahha!
och väl hemma, high on life, tog jag iv testet och skrapade ihop en sisådär 131 poäng och visar mig vara mer intelligent än 98% av sveriges befolkning.
inte illa.
trots att intelligenstest naturligtvis är humbug och lurendrejeri, precis som betyg helt godtyckligt och betyder ingenting.
men, när det nu gick så bra så kan jag väl kosta på mig att skratta inombords en stund.
vilket egosex.
smal och mensamaterial, i en och samma flicka.
nu ska jag ikläda mig mina nya kajsa anka skor och larva mig iväg mot möllan, sweet wine och senare jeriko. debaser. natten är min.
jag älskar att leva. jag är bäst, vackrast.
ahh.

there's no I in threesome.

och interpols nya skiva!
och att känna dina insidor vrida sig under tyngden av all ospilld gråt, hur tarmar och nerver och blodkärl och organ vänder sig själva ut och in i jakt på tårvätska att pressa ur sig. känna tyngden av taket mot ryggen och mot andningen och metall i munnen och ögon som sväller as we speak allting bara kravlar ur dig.
för så gör böcker och skivor och film och ibland tillochmed tv. om du har tur.
det finns ingenstans att se, man kan bara fixera blicken hörseln mot det som gröper ur dig ett och ett i taget.
och jag tycker att det är perverst upphetsande och tänker samtidigt på hänsynslös sex, som om en kuk skulle ta sig enda upp till hålet i halsen och fylla igen det som saknas där. eller ta bort det som inte hör hemma.
för att passion och passion är same same, but different.
a regular laughaton.

nailmarks and lovebites.

jag väntade i tretusen, som vanligt, år idag på apoteket för att köpa nya ppiller och fick, precis innan tålamodet tog helt slut ut mina askar.
fast jag glömde betala.
nu är jag livrädd att de ska koppla mitt personnummer till henne som bara tog prylarna och drog och skicka polisen på mig.
är det paranoia?
hur mycket ser storebror, egentligen?

kiss me it will heal but it won't forget.

nu är det tråkigt igen.
att skriva.
och allting.
läsa. finnas. vara.
det regnar nästan utan uppehåll och spolar allting bort. hur är det meningen att man ska reagera, orka leva? och det har egentligen ingenting med regnet att göra, utan alls. överhuvudtaget, hur ska man? kunna. när allting är cirklar och ingenting verkar riktigt.
jag har så låg toleransnivå.
mot tristess. så kort stubin. med tristess.
att jag ifragasätter min, mentala hälsa?
att det inte verkar långsökt att explodera, ta en idiotisk fråga en bortglömd frukosttallrik too many och sedan bara eld och glassplitter och hej eternity.
jag kan undra om det är mig själv jag har så svårt att komma överens med, sen tänker jag buhu, get a fucking grip. jag är tjugo plus mogen som fan och det är för sent och för tidigt med existentiella skitfunderingar och ångest och vem är jag vad betyder allt och det här är tydligen den gyllene åldern för knulla och fest och kul och kompisar och så vidare, vilda infall och spontanitet. jag är inte riktigt säker på att jag vill ha roligt, kanske är det överskattat. kanske är det viktigaste lidandet, speciellt för konsten, jag borde fälla persiennerna och plåga ur mig en femhundrasidig roman och gråta blod varje dag. känna att jag finns.
sluta ringa, sluta svara, sluta äta sluta dricka sluta allt och leva på geniositeten som dryper ur mina porer, ljuvligare än honung.
speciellt sluta svara på tilltal.
allt jag vill är att leva en hemingwaysk tillvaro i sydfrankrike, i ensamhet. bara champagne och ost och bröd och hårdkokta ägg och saltvatten och sandstrand och solbrändhet. röda axlar. svala lakan. kanske eventuellt casual sex på mina villkor med män jag aldrig behöver se igen men tillsist är allting man gjort ett tvång en bur, man blir kär men har redan huggit sina egna regler i sten och måste försaka all lycka och all möjlighet att leva ett fulländat liv. sedan står man där igen buhu, jag är en idiot jag hatar mitt liv jag vill dö.
ibland kan jag bli lockad att tro att jag har alla kort på handen men låtsas att jag inte kan spelet.
eller, om vi struntar i de löjliga metaforerna, att jag vet vad jag borde göra men vägrar. om och om och om igen.
vägrar söka utbildningar trots att jag dör efter att sätta mig i skolbänken. tillexempel. ett exempel.
fast det vill jag naturligtvis inte tro, att jag skulle kunna ordna allt genom två tre snabba drag och sedan happily ever after. jag vill famla i mörkret ifrågasätta fel saker tro och sedan tro något annat.
för att sanningen kan vara det tråkigaste av allt tråkigt.
så det blir mer, nicka och le. tills det går över. för det gör det. tristess.

me watching you run.

så har jag gråtit framför grey's anatomy. igen.
att det ska vara så enkelt att känna för fiktiva karaktärer, så svårt att sympatisera med människor. man älskar. som finns.
så svårt att ha överseende, tålamod.
kunna acceptera brister. fel.
igår joggade jag.
översvämmningarna torkar.
min kropp känns tung av normandisk äppelcider och ibland, ibland är det så skönt att bara släppa. låta ingenting vara viktigt.
förra fredagen vaknade jag i paris.
nu är jag här.
allting bara händer.
sedan försvinner det.
jag vill gärna vara lycklig, vem vill inte, men jag är inte säker.
och att fråga sig när är man, hur vet man, måste jämte med vad är meningen med livet vara det klyschigaste mest meningslösa man kan fråga sig.
man får bara göra det bästa man kan.
och så vidare blablabla.
fortfarande så glad att jag gråter innombords över att inte vara på roskilde.

oh my love. sailing to norway.

bra saker igår:
black books.
dexter.
ragu gjord på fyra olika sorters kött tillsammans med salviafrästa stora vita bönor.
marängsviss med jordgubbar och hemgjord chokladsås.
skjuts hem från västra hamnen.

dåliga saker igår:
promenaden hemmifrån till västra hamnen. hur är det möjligt att det kan regna så mycket?

stop now before it's too late.

och jag blir bönhörd.
eftersom jag aldrig lärt mig att vara försiktig med vad jag önskar mig.
och till äran av arcade fire's roskildespelning idag spelar jag neon bible och det enda som gör att allt känns bättre är att ingenting av det utspelas i ett genomblött tält i dyvåta kläder med lera upp till låren.
jag kommer aldrig mer åka på festival, och det är roskildes fel.
och de som stal mina gummistövlar.
och när jag och zari trodde att någon skulle tända eld på vårt tält.
fy fan vad idiotisk såhär i efterhand, men vi var övertygade om att de dränkte tältet i tändvätska. som om någonting kan brinna när det regnat en vecka. när leran bildar en blött skyddande hölje runt allting.
det var eventuellt den värsta veckan i mitt liv, någonsin.
johan kissade på vårt tält och en natt följde ett jävla cp efter zari i tron att jag skulle låta honom sova. i vårt tält. i vårt tvåmannatält. som vi regnsäkrat med gaffatejpade presenningar. och han vägrade gå och jag var tvungen att krypa ur min sovsäck för att dra ut honom efter att han klättrar in. aldrig har jag hatat zari så mycket som då. och det regnade och regnade och vad tror man? att det är roligt att trängas 90000 människor på en jävla åker i danmark och lida sig igenom en veckas medeltidsleverne. äta, om man nu gör det, hordyr mat som smakar ungefär som den tillagats på ett primuskök i ett utvecklingsland. alltså precis vad den är. använda bajamajor. säga hej då till duschar och hygien och allt annat som har med civilisation att göra.
och såklart, missa allting som man betalat 1900 sek för att se.
aldrig mer tänker jag låta mig bli knullad av så miserabla förhållanden.
så när jag sitter här på ett teknikproppat vitt och luftigt kontor med ekstavparkettgolv ur kasthalls utgådda sortiment och två stycken arne jacobsen skinnsoffor och en espressomaskin och ett oändligt lager av choklad kan jag trots allt skatta mig lycklig trots att det regnat konstant enda sedan jag vaknade.

under my umbrella.

jag hoppas att det aldrig slutar regna.
jag hoppas jag måste simma hem.
jag vill åka till new york.
innan jag åker till paris!
komma hem sent och krypa ner i puffen, vad är grejen med det? mitt vansinne sliter mig i stycken.
kanske borde jag släpat mig till debaser, men varför jävla då?
och varför inte och ingenting leder någonsin någonstans.

fuck off is not the only way.

så varför blir det så svårt så ofta.
är det för att det inte finns rätt, bara oändliga rader fel.
fel även om det är tvärtom mot vad som var det förra gången. och innan dess.
trots att jag själv drar reglerna.
ritar spelplaner, konstruerar intriger slår bakut och sedan börjar vi igen.
kanske är man bara rädd att bli tagen för given.
att bli litad på.
trygg.
så vi skapar irrationella mönster, konstrar.
så ingen ska komma och tro.
ibland kan jag känna mig som när tonåringar klagar på att "ingen förstår, ingen vet", och det inte är meningen att någon ska, man vill bara vara ensam i världen och tro, iallafall låtsas, att att man har miserabelmonopol. att ingen någonsin innan har varit så olyckligt kär, har haft så taskiga föräldrar så värdelösa vänner så fult hår.
för jag vill inte heller, ens nu, bli förstådd.
jag vill bli förorättad och arg, åsidosatt och skitförbannad och vända ryggen till och bråka som självändamål. bara för. att få säga något elakt som tack för osten den gången du sa att du skulle men inte gjorde och idag har varit en så tråkig dag. så jag tar ut skulden nu.
få hata så det fyller kroppen och gråta ljudlöst och om du inte märker det älskar du mig inte och de märker aldrig någonting och så gråter man mer och de säger ingenting och det är öppet krig och total övergivenhet.
man vill absolut inte veta vart du är varje minut av dagen, men när man inte gör det flimrar våldsscener för ögonen och sen säger du förlåt och det är bara en chansning om det går hem eller om det gör allt värre.
snor vi in oss i våra egna regler, ord? vår stolthet?
i höstas fanns inga rätt. det fanns inte ens en möjlighet till rätt. och allt var fel för att det var så jag ville ha det.
för att jag kan välja att ha rätten på min sida och vända den som jag vill.
för att man vill vara älskad men inte för mycket och hållen men inte kvävd och so on.
du frågade vad jag ville men så fort du inte kan förstå det själv går allt förlorat och när du lärt dig läsa mina tankar är det ännu värre, tro att du förstår mig, vet vad jag vill. när man inte har en aning själv.
det måste vara så jävla otacksamt att ha tjej.
det är dumt att generalisera tjejer si och andra så men faktum är att jag inte vet någon som inte sysslar med helt sjuka grejer. fullständigt rättmätigt, men ändå. vansinnighet på höga nivåer.
det gör mig trött ibland och fylld av energi ibland och gör en high on power och så jävla deprimerad ibland.
kärlek kan vara så tvångstankigt. det finns bara kaoskontroll, det enda sättet att styra, att låta allt vara en mess, utöva terrorvälde.

you will die die die die. die die die die.

äh.
glöm det.
fan vad irriterande jag är.
plus taskig.
fast igår bjöd jag på middag och vietnamesiska summerrolls. rätt snällt faktiskt. och jag har inte ätit summerrolls sedan jag var i new york förrförra gången, fatta. nästa gång ska jag bara äta sådana. åtta stycken kanske. eller sex.
och 55 kronors cavan på debaser, check it out.
och andra saker, varför kan jag inte ladda ner det satans dokumentet jag måste översätta?
varför fungerar aldrig teknik?
varför fungerar det speciellt inte när det är bråttom?
varför är leilas mat på tv4 plus så jävla creepy? tror hon att hon är het när hon masserar in honung i kycklingfileer och inte kan fokusera blicken? ha falsettröst och fnissa hela tiden, hade det vaqrit för femtio år sedan hade hon blivit inspärrad. man undrar ju, är det så roligt att laga mat, måste man vara så lycklig?
måns zelmerlöv, varför är hans ben så korta? varför går hundvalpsgrejen hem? vem vill ligga med någon som man inte ens kan låtsas vill göra en lite illa? och ronnie sanddahl, jag kräks. vems trosor försöker han komma innanför? bara en tolvåring kan tycka att han är romantisk, vill han knulla tolvåringar? försöker han snärja dem med att agera som deras idealiserade bild av mannen och vuxenlivet? "och så ska vi vara jättelyckliga och han är jättensäll och mysig och gullig och vi kan gosa med kaniner och kanske ha rosa kuddar i vår soffa." sen blir man äldre och fantiserar bara om våldtäckt och förnedring och börjar hata allt och alla, speciellt våldtäcktsmän och fjantar som ronnie sanddahl som bara vill verka som schyssta killar. som om vi inte förstår bättre.
och vädret, vad är grejen med det?
och två månaders kötid till frisören, orka.
men vad har man för val.
plus att jag måste gå till apoteket och det är ju värdelöst. vet ni hur lång utbildningen är för att få lov att sälja medicin? det är inte som att de blandar den själv, enda svårigheten ligger i att tyda doktorns handstil (gör de det med flit? vill de döda patienterna och sedan skylla på apotekaren som oops, läste fel på receptet?)och på det kastar de bort nästan motsvarande en hel läkarutbildning. hahaha. och så tar det tusen år och man trängs med leprasjuka pensionärer och vattkoppiga barn och allt är så äckligt att man vill svimma och dö.
och så vill jag ha nya skor och bli smal och snygg igen och så vidare.
det är så mycket man vill jämt.
kunna tuffa saker.
ha nunchauk skills, computer hacking skills. mortal combat skills. pistolskytte skills. mad franska skills. ochsåvidare.

everything must come to an end.

daniel tycker att jag är tjock.
kanske överreagerar jag men som flicka har jag all rätt i världen att vara känslig i den frågan.
i helgen åt jag för mycket jordgubbar och vaknade på natten och kräktes.
jag tror att det var därför.
vad det har med saken är oklart, men jag tänker inte som vanligt.
har bokad klipptid den 24....augusti.
eurfreakingeka.
nu ska jag se blaze of glory, men imorgon på mccann med arton timmars dödtid på halsen ska jag gå närmre in på det här och på min ambivalens. speciellt eftersom jag läste ut det jävla luftslottet som sprängdes idag.
hej då lisbeth.

no room for me no fun for you.

jag vill och kan inte öppna mina ögon.
lätt det blir att jobba då.
lätt att göra vadsomhelst.
lätt att orka gå upp och jogga klockan sju när ingen del hänger ihop med en annan.
hjärnan ville ju verkligen, men benen bara no way och ögonen, ögonen gjorde ingenting.
kanske sockerdoping.
shoppinghigh.
men vem försöker jag lura. det enda som hjälper är att klockan blir fyra.

03.23

sverige.
det känns märkligt.
inte bara för att det är tomt på gatorna och så mycket öppna ytor, så lite stora hus, så ren somrig svensk luft utan även för att stan är så liten. att varje dag promenaden hemmifran ner till etienne marcel i princip tar mig hemmifran till möllan här. och sen tar det slut. vart ska man gå efter det? till limhamn? vända och gå tillbaks igen.
för att allt är så billigt, för att jag måste vänja tillbaks mig till ett svenskt tangentbord, att sova i min egen säng, tillsammans.
allt är lite som en utflykt och så, vips, har jag plötsligt blivit hemlös igen.
som våren 2005 när jag bodde i kassar som jag förflyttade mellan mitt flickrum och det snuskiga kollektivet på simrishamnsgatan och daniels härliga ockrasvampade rum.
inte bo, bara vara tillfällig. tillfälligt där, tillfälligt här.
men det gör ingenting.
malmö har en slags charm, om än bara av nostalgiska skäl och det känns fint att vara här. jag tillochmed log igår på tåget när telefonen signalerade att jag kommit in på svenskt vatten, ett tåg som jag förövrigt plankade.
det känns precis som man har råd att vara sådär generöst överseende som man kan vara när någonting bara är ett tag.
det gör ingenting om det regnar. om jag har varit i alla affärer jag vill till på en förmiddag. eftersom det inte så värst långt bort finns en ände, och efter den änden finns en till och sedan är det ruta ett igen och ny plan, nya ideer.
hunnit äta på hai, dricka jordgubbs daquiri på debaser och dansa. och handla. på hm. ahhh.

I love paris in the springtime. I love paris in the fall.

träffade leo av en slump pa la perle och lite verkar det som om alla vägar bär till paris.
och varför inte?
varför vill inte alla bo här?
i världens mest fotogeniquea stad.
den enda anledningen kanske skulle vara att här stinker avlopp med jämna mellanrum.
och hundbajset som bygger kolonier pa gatorna.
och duvorna. fast de förpestar ju livet överallt i världen.
kanske för alla amerikanska turister, de värsta turisterna av alla, fotbollslag med äckliga tjejer och high school killar, tjocka texasbor och ändlösa rader av kvinnor, tanter, damer, flickor, tjejer med nasala vidriga gnälliga röster. och deras mähän till män som bara följer deras fotspar och langar upp planboken när det är dags.
och deras oförmaga att ens komma i närheten av att uttala nagonting ens i samma dimension som det är meningen skär i mina sprakkänsliga öron.
stanna hemma.
hur har alla förövrigt rad att aka till europa?
och okej, fransmän är ganska konstiga och i nio fall av tio inte ens snygga och jagar en längs gatan och vill ragga upp en vid övergangsstället.
non merci.
men ända.
varför vill man inte bo här?
blir man inte mjuk i hjärtat av trädkantade boulevarder och sandstansfärgade hus prydda av franska balkonger i smidesjärn?
som vissa dessutom planterar en hel skog pa, som hänger ut över räcket och kanske är sa nära man kommer babylons hängande trädgardar i nutid.
blir man inte rörd över en kir cassis pa villalys i palais royal, vill man inte grata för att alla parker är sa minituöst välskötta, för att det finns trädgardsstolar istället för parkbänkar.
känns det inte att luften är speciell, att seine ibland glittrar fantastiskt, att platanerna är levande kärleksförklaringar och att det är underbart att ga och plötsligt mötas av ett fjärran eiffeltorn, speciellt när det blinkar, eller ett sacre coeur nästan svalt av soldis, eller operan eller pont alexandre III eller notre dame eller rue mouffetard eller en bakgata i sjätte, fylld av gallerier.
tycker man inte att billig champagne är gott?
hatar man chevre chaud och tycker det är drygt att second hand shoppa all fransk couture du kan tänka dig?
att ovädren som sväljer staden och sköljer allt rent igen är ansträngande i längden?
förstar man inte att franska är som musik. att baguette inte smakar baguette nagon annanstans än här?
därmed inte sagt att jag vill att alla ska flytta hit, eller ens komma pa semester.
gör inte det.
stanna hemma.
lat mig ha paris istället.

it's at times such as this she'd be tempted to spit if she wasn't so ladylike.

känner mig vuxen.
har valt bort den snabba tillfredsställelsen i att köpa ovan sedda sko pa 40% till förman för...ingenting. mat. en eventuell resa till stockholm? en blabärsmojito pa metro, en vända till sticks n sushi i kph?
känner mig lite tom inombords.
lite som att ha växt, men samtidigt tappat nagot pa vägen.
det inre barnet kanske.
okontrollerbar, vild och crazy.
det gör ont att växa.
inte bara bokstavligen i form av växtvärk men själsligt, deppigheten som ligger i att behöva fatta ett trakigt men klokt beslut kan fa vem som helst att vilja dra pa sig blöja och krypa ner i spjälsängen igen.
hej da.

....

http://www.f.kth.se/~f98-sya/

om du vill veta lite mer om yang, yangs föräldrar, yangs snygga pojkvän thomas och yangs häftiga vänner. för att göra den här sidan lite mer spännande kan jag avslöja att hon inte har nagra.

jesus loves me.

kom upp en banner om ett prenumerationserbjudande pa allt om mat, 3 nummer + fiskars sex.
trodde jag.
egentligen var det fiskars sax, men vad betyder det?
öppet brev.
kära allt om mat.
jag undrar lite över det här med fiskars sax som ni lovar bort i samband med en nytecknad prenumeration av er tidning.
jag har ingen aning om vad det är.
är jag dum eller kan ni inte stava?
hjälp mig.
jag har femtio euro i planboken, känner mig som miljonär.

hey, what does it mean to live in this world?

inatt drömde jag om per wilhelmson som gick i samma högstadieklass som jag pa dammmfri.
vi gick i samma franskgrupp ocksa.
och ibland var vi ett lag pa hemkunskapen.
ett tag trodde jag att jag var kär i per, och kanske var jag det, men framförallt hade jag hört att per var kär i mig, vi var femton och retades mest, en gang rakade jag klippa ett hal i hans tröja och han var hopplöst dalig pa franska.
och sa dyker han upp nu, sex ar senare i en vuxendröm. haha. som utspelade sig i milano av alla världens städer.
sedan sparade allt ut i en slags tonarsmördarrulle och per blev delad i hälften av en gräsklippare.
men det är förstas inte poängen, jag vill veta varför mitt undermedvetna plötsligt kom och tänka pa honom. var det för att jag tror mig ha cyklat förbi honom i vintras utanför stadsteatern och angrar att jag inte sa hej? för att jag har daligt samvete över tröjan och att jag inte var sa snäll jämt?
gud jag hatar drömmar.

my pleasure is set upon slow release.

ha!
vagade för första gangen pa artonhundra ar logga in pa internetbanken och jag var inte sa poor som jag trodde.
lite, men inte akut.
speciellt inte om 25000 väntar runt hörnet och jag skrattar hela vägen till banken.
imorgon börjar de flesta reorna. hittade en klänning fran miumiu jag skulle dö bara för att fa ha pa mig. en gang. men den kommer jag inte köpa, däremot underkläder. förstas.
det börjar likna en fetisch, men det kunde ju varit värre.

dexter's lab.

är dexter förövrigt het eller inte?
för david är det ju inte.



och är det da the craziness som gör dexter hot?
varför?
och vad säger det om mig, om oss?
maste ocksa veta mer om michael c hall, är han gay eller inte? är han en schysst kille eller har han bara bra smak och mad skills? jag gillar honom lite pa samma sätt som tony leung, fast ända inte. kanske mer pa samma sätt som jag gillar timbaland, fast utan miner och mer för att han verkar sa mysig och snäll och nu da, psykopatisk och det gar inte att inte älska honom.

I should just be my own best friend.

jag vet att jag tjatar men är det min blogg eller inte, det känns sa märkligt att det inte överhuvudtaget är bittersweet att aka, att jag inte är ledsen för att lämna världens vackraste stad bakom mig. att jag inte springer omkring överallt och säger hej da la perle, hej da luxembourg, hej da utsikten fran montmartre, hej da gastkramande vacker parisisk arkitektur, hej da rännstensvatten, hej da baguette och ost och brioche och café creme och vin och kir royal och palais royal och tuilerierna och marais och seine och café des inities och hej da franska.
det enda som slar mig som underligt är flygresan.
som vanligt.
att vakna nagonstans och somna hundra mil därifran.
med ett annat sprak.
med en annan utsikt.
andra dofter.
att vara först här sedan där och sedan stanna där.
när det är som om jag bor här.
eller gör jag inte det?
jag bara later allting ske.
som om det inte gjorde till och fran.
vad finns det att säga?
när det bara är som det är.
jag har aldrig varit hemmifran sa länge som jag varit nu och nagonstans pa vägen har det slutat vara hemmifran, utan att jag märkt när eller var eller hur.
som att paris är min stad och malmö är en annan. ocksa min. pa ett ungefär.
kanske är det det som är närmst som alltid känns verkligast, mest, kanske är jag sa trolös, rotlös att vad som ligger bakom mig redan blivit gammalt. glömt. inaktuellt.
som om att jag inte sitter fast. inte hör samman, ihop med resten. av världen. människor.
ibland kan det kännas som om reaktioner kommer utifran, autopilotade och inte alls en genuin respons fran innuti.
da blir jag rädd och tänker att jag är psykopat, har antisocial personlighet och tusen olika bokstavssjukdommar.
det är väl meningen att man ska känna saker.
att känslor föds djupt inom en och färdas utat, inte sugs upp fran omgivningen, inte âr ett spegelsvar pa nagon annans handlingar.
men hur ska man aandra sidan veta vad som är vad?
vad som är ens eget och vad som är andras, vilka minnen som är mina och vilka tankar jag tänkte först, kände.
kanske är jag inte alls okänslig, kanske är jag sa perceptiv att det är svart att separera andra och mig själv.
att tänka i de banorna är ocksa helt onödigt och kanske har jag bara sett för mycket dexter.

idle little hands.

jag haller pa och tvättar min gra kashmirtröja i maskinen och ber samtidigt till gud att den inte ska krympa.
vad jag skulle angra mig da.
vad jag skulle förbanna mig själv och min fuck that attityd och bara vilja turn back time och sta med böjd rygg över handfatet som en annan housewife.
ibland blir jag trött pa min destruktiva nicke nyfikenhet. alltsa skitdum nyfikenhet pa farliga daliga saker.
slicka pa lyktstolpar och hoppas pa det bästa och sen ha skinnfladd tunga i tva veckor och angra skiten ur sig och läspa som ett cp.
ljuga och hoppas att ingen kommer pa sanningen, ofta om helt irrelevanta saker som ingen bryr sig om men som skulle tvinga mig stanna hemma i tva ar om det kröp fram som en lögn.
bara för att jag tror att jag har mitt pa det torra.
bara för att skratta faran rätt i ansiktet.
bara för nöjet att slingra sig ur en jävligt jobbig sits innan allting gar at helvete.
och för att ibland fa aka dit.
en näsbränna kan ibland vara ganska behagligt.
man känner att man lever etc.
att ligga är ocksa härligt.
det är ungefär vad alla mina tankar leder mig tillbaks till.
speciellt när det är meningen att jag ska sova.
har bestämt mig för att klippa mig, ett litet steg för mänskligheten men ett ganska avgörande för mig.

- tröjan krympte inte och jag menar ju det, kommer allltid ut on top.

she came from greece, had a thirst for knowledge.

har ocksa slarvat bort ytterligare ett par trosor och det ska bli intressant att se vart de kommer dyka upp.
vilka potentiellt katastrofala konsekvenser det skulle kunna fa liksom.
oops, au pairens genomskinliga svarta trosor med rosett och peephal undanstoppade bland françois strumpor.
inte okej alls.

suckin on my titties like you wanted me.

gassande sol och klarbla himmel.
mina ben är för trötta för att ga.
vill bara äta vinägerchips och lata tiden ga. kanske vill jag att det ska storma och regna och smattra mot glastaket i köket ocksa, men det är väl sadant man inte kan säga.
en annan sak man inte kan säga är att svarta barn ser ut som sma söta apor.
men om man tycker det da?
att de stora ögonen och de stora leendena skänker en vis babyapkvalitet till ett bäbisansikte, i jämförelse mot vita barn som bara är knubbiga och ser ut som degar.
som zahara jolie pitt. shimpans, nagon?
kanske har karen blixen daligt inflytande pa mig, hennes koloniala mentalitet har kletat av sig och jag kommer vakna inatt ocksa och hota sparka alla mina svarta tjänare om de inte genast gar ut i djungeln och hittar en babyantilop at mig, innan gryningen. jag skiter i om det är oresonabelt.

hittade aa baddräkten i butiken pa beaurepair och om jag far pengar kanske jag köper den.
den var sa högt skuren bara att den lär glida in mellan skinkorna och jag vet inte om jag tycker det är hot.
förövrigt var det fel jävla kod och nu har jag ingen aning.
hur kan siffror bara försvinna sparlöst?
blir sa trött.
jag ska köpa med mig baguette hem. awesome. ska ge en till mamman ocksa, fatta att det är den bästa presenten hon kan fa. crazy.
gud, vad jag längtar efter att fylla min planbok med cash. frasande sedlar och bara mmm mmmm.
maste hitta ett lukrativt extrajobb till hösten, maste feed min shoppinghabit. maste bada i pengar.
kanske ett fancy stripphak?
ärligt är jag inte främande för tanken, asmanga flugor i en smäll. motion. tuffa skor. köpa underkläder för jobbet och inte som en privat last, kanske tom kan sätta upp pa nagot slags representationskonto. och pengar da alltsa. som i lost in translation, vem skulle inte vilja jobba där? speciellt om publiken är mestadels japansk, skulle vara en blast. peaches och japaner. fast det gar inte. tänk att klä av sig inför ett helt folk av petita sma dvärgar med min svenska benstomme. ingen flicka mar bra av att känna sig som en valkyria.
hej da.

and I decided to stay.

inatt vaknade jag klockan fem eftersom jag drömde att sven göran eriksson jagade mig med kniv.
sa himla olönt.
huvudet är som en sten men istället för att sova igen de förlorade timmarna lyssnar jag pa mark levengoods sommarprogram.
sakerna man gör som utlandssvensk. är ganska pinsamma. gar till affären (17 r duperée m pigalle/blanche) och blir tarögd av synen av geléhallon och turkisk peppar.
men snart sa.
badar jag i marabou och ber milka dra at helvete, säger au revoir till croissanter och hej kanelbulle.
havregrynsgröt!

when I press the keys it all gets reversed the sound of loneliness makes me happier.

har kanske kommit ihag koden igen. men om jag provar kommer automaten antagligen svälja kortet. it's a wonderful life.
köpte godis pa boulevard saint germain för mina sista pengar, spatserade i luxembourg, sag capoeira, karate och balettuppvisningar. kikade pa luggslitna ponnies. blev sugen pa att spela tennis. satt pa terassen och tänkte att palmerna far det att kännas mer som rivieran än paris. läste karen blixen out of africa (min afrikanska farm är en sa simpel titel, besides sa läser jag pa engelska).
tänkte pa den jävla fittpinkodhoran.
gick rue seine till seine som jag korsade och gick längs med upp till concorde, champs elysée fram till boulevard franklin roosevelt och upp till haussmann. sedan hem.
vid place colette parakte ett par inlines som om det vore en jävla skridskouppvisning och det var sa smaklöst (cykelbyxorna, magväskan, det fladdriga linnet och deras brunbrända gymkroppar) att jag dog minst tre ganger. varför maste man göra sa? patvinga alla andra, mer eller mindre oskyldiga människor sitt snuskiga leverne.
vad man gör när eller där andra inte ser är en helt annan sak men de blev uppenbarligen upphetsade av turisternas häpna blickar. eww. go screw yourselves.

det ska bli mysigt att komma hem.
kanske speciellt eftersom jag kommer tillbaks.
att kunna njuta fullt av vad malmö har att ge mig.
bad, metro, sex, inkonst jeriko och debaser, bröder, falsterbo, film och serier i överflöd. vin pa candlelit balkong och sen mer sex. goda vänners lag. kärlek. och sommarjobb.

it's like honey.

igar var jag ocksa pa printemps underklädesvaning och gick drömskt fram och tillbaks och rörde med andakt vid spetsar, silke, rosetter, sma volanger. mitt hjärta bankade förälskat. mina fingrar darrade. blodet rusade (nerat) och det susade lätt i öronen. fifi chacnils leopardmönstrade i silke med en stor turkos rosett..de i rosa spets fran agent p, en svart demi cup bh strukturerad nästan som en snäcka som jag skulle använda knappast för att det behövs men för att den är ett delikat och förföriskt litet stycke hotness,
tillochmed sonia rykiels puderrosa silkesset där det i snirkliga bokstäver av strass stod hold me, touch me fick mig att tappa fotfästet. antagligen bara för att det är allt jag drömmer om de här sista, langa dagarna och kanske lite för att silke är världens bästa material. ahh.
det enda som störde mig, men det störde mig aandra sidan mycket, var den 80 ariga damen pa agent p som uppenbarligen delade min fäbless och när jag stod där och försökte fatta viktiga beslut om vad som ska fa följa med mig hem en dag var det omöjligt att inte tänka pa vad hon hade pa sig under. vad som ligger i hennes lada där hemma. om hon satsar pa string eller ouverts (snälla inte) strumpebandshallare? definitivt gördel. kanske korsett.
jag förstar inte, kan inte folk bara bli gamla och gulliga? sta imot frestelsen att färga haret lila och ta pa sig korta kjolar och vada, tro att ingen märker att de för länge sedan fyllt sextio?
hhaahaha. ärligt liksom, skärp er.
sedan hade det dessutom tillkommit en regelrätt,om än mycket liten, sexshop.

no luck no love no drugs no sex.

mm.
försökt köpa presenter fran petit bateau till bröderna, det blev inget.
försökt köpa en baddräkt fran american apparell, no luck.
försökt bestämma mig angaende de jävla hèrmesshortsen igen, men haha, nej saklart.
faktiskt köpt en till marc tshirt.
hittat tva potentiellt asbra böcker pa wh smith, ställt mig i kassan, halat fram kortet, slagit pinkoden tva ganger för att sedan tvingas inse att jag glömt den.
varför?
vad gör jag för fel?
skulle jag inte bli vuxen, mogen?
nu är jag sa förvirrad, identitetslös att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen.
hade löst planerat champagne pa la palette och sedan deathproof, men nu, vad göra utan pengar?
utan pengar, utan man, utan good looks, utan allting.
min sista lördag pa hur länge som helst i paradiset som är paris.
yesss.

everybody wants to go to Iraq but once they're gone they don't come back.

igar började jag (nästan) grata för att jag inte har körkort. plötsligt kändes det sa jävla viktigt och jag bara, det är dags att bli vuxen nu. kunna köra bil. tänk om jag tex aker till sicilien, ska jag inte kunna köra da? ska jag rida asna runt ön istället?
sag bilden av mig, en arm pa ratten den andra nonchalant vilandes i luckan av det nedvevade fönstret. oliv och mandelträd all over. stekhet siciliansk sol. vattenmelonsaft som rinner ner mellan mina bröst. en mörk maffioso. ochsavidare.
men pa riktigt, jag tror att det är dags att bli stor nu, först vill man inte och skjuter upp det sa länge som möjligt men tillsist sitter man där ända, tecknar försäkringar och pensionsfonder.
ja nästan, jag har ju för fan inte ens ett riktigt jobb.
en artikel jag vill läsa är i brittiska glamour; "I went from being a nanny to a prostitute in 24 hours."
det kunde varit jag.
men jag är väl för "elegant" för det. jag tror att det är min näsas fel, jag skyller allt pa min näsa, den är sa himla rak.

sometimes I feel almost like a human being.

igar var fête de la musique.
jag drack öl utanför café noir och dj:n, som var sexton kanske, spelade daft punk och sedan kom hans stenade vän fram till mig och bara "du är mycket elegant, mycket elegant. det var allt jag ville säga". nu maste jag reconsider min look, elegant? jag är tjugoett, jag vill se fuckable ut. ska aldrig ga utanför dörren utan daisy. christ.
pa fredag är det hemat.
de har bett mig stanna i höst.
och faktum är att de tror att jag bett om att stanna, fast jag bara anmälde mitt intresse.
oh la la.
saker jag vill göra hemma:
ligga
äta frukost
titta pa lost, grey's anatomy, dexter, blaze of glory, heroes.
bada
träna och bli smal
äta tonfisk
jag hatar att blogga.
fy fan vad skittrist det är.

you are the light.

drömde att jag skulle aka hem, men glömde halva min packning.
i drömmen grät jag över att byta tillbaks paris mot malmö.
fullt förstaeligt, hur ska det ga till?

game set match.

idag var maria scharapova pa marc jacobs. easy den mesta kändisen hittills.
hon var jävligt...idrottig. lang och stor och med, haha, kött pa benen.
det är därför jag inte ägnar mig at sport, man blir inte smal och fit, man far muskler och med muskler kommer fett, fast att alla försöker övertyga dig om motsatsen. att musklerna äter fettet.
den enda idrottskroppen jag kan komma pa att jag kan tänka mig att byta mot är kajsa bergqvists.
eller olga korbuts. kanske nagon skridskoprinsessas. fast inga tjocka muskliga lar tack sa mycket.
absolut ingen simmerskas. att leva med de axlarna, mon dieu.
jag blev hursomhelst inte starstruck, jag ville bara rana eller kidnappa henne.

this poison must be harmless, my body is still warm.

jag drömmer om att möta den handiabled (eller vad det är för nagot människorna med hjärnan i knänen försöker lansera sig sjäva som den här veckan.) person som kläckte den magnifikt värdelösa idéen att kassorna i franska mataffärer ska vara tva millimeter langa.
det finns tva tusen stycken, men eftersom utrymmet är sa minimalt far knappt ens en normal matkorg plats, än mindre en fullastad veckohandlingsvagn, sa oavsett vilken kassa du väljer, kommer du alltid alltid fa lov att köa.
djävulens pafund.
sta och lida dig igenom sällskapet av skrikande barn, irriterade mammor, suicidala kassörskor, misstänksamma biffiga vakter, hunger och den stillsamma paniken som kommer krypande som en slags kär gammal vän.
visualiserandes hur du sveper ner alla blandade varor i (de värdelösa men gratis) plastpasarna sa att kassörskan kan fa fortsätta med sitt jobb, att blippa in summorna och stoppa undan sitt jävla sudukopapper sa att du kan fa komma därifran nagon gang, det enda i hela världen som betyder nagonting.
om jag träffade honom skulle jag säga att par väl valda ord pa det gemensamma spraket vald, kanske krossa den patetiska lilla hjärnan i knäskalarna för att han flera ganger i veckan kastar bort min tid.
hora.

don't wanna work in a building downtown.

gode käre gud.
när ska du göra mig rik?
om jag bara far ett datum är det ok, da kan jag vänta tills nästa ar eller nästa manad.
ju förr dess bättre.
jag hatar att vänta.
men om jag blir mycket rik, rikare efter att vänta än om jag far en miljon imorgon, kan jag göra det ända.
gör mig rik.
tack!
(eller lat mig komma pa ett fiffigt sätt att göra det själv pa. ska försöka med en bestseller, men snälla, work your magic.)

no way of knowing, what any man will do.

mitt huvud värker.
och det känns som om jag inte finns.
smält bort under den franska himmeln, ut över de parisiska gatorna.
med smutsen och det äckliga rännstensvattnet.
huvudet bultar för mycket för att resa mig och ga och det finns ingenstans som lockar mig.
allting smakar aska, allting är trist.
jag vill inte laga mat för jag känner inte för att äta.
men vet att det snart är dags, ända.
lägga mig, inte sova, inte slösa bort soliga dagar, räknade timmar.
inte ha trakigt men inte roligt heller.
aka fast stanna.
göra och lata bli.
ah sadant waste att slösa ord jag borde ägna större eftertanke pa sa triviala saker som tristess.
men jag brinner av längtan efter, efter att brinna av längtan att göra alla de saker jag inte har nagon lust med.
göra.
och hur kommer det sig att man tappar lust.
finner sig staendes inför att behöva erkänna att allting känns urvattnat och inte veta varför, inte ut och in som vanligt, ingen mirakelkur. ingen bot.
inget banka huvudet mot väggen.
inga häftiga utspel. inget skrikande.
och ordet som retas med mig är passion.
ordet som vägrar infinna sig.
känslan som uteblir.
och jag vridervänder i sängen tusen ganger, klia sig fast det aldrig kliat, dricka vatten man inte vill ha, räkna far tappa bort sig, lata faren springa som de vill.
när jag var liten försökte jag tänka pa absolut ingenting, tömma hjärnan, men utan undantag började jag förr eller senare tänka pa isbjörnar.
berätta trista anekdoter, inte ens orka skratta urskuldrande, köpa pocketböcker att stoppa rakt in i bokhyllan, klänningar att bära en halv gang. fortsätta fantomklia sig. stilla önskemal som aldrig funnits.
och hela tiden veta att det finns en nyckel som laser upp dig, det perfekta ordet, en regnig dag, en solig, en nutellacrepe med banan (fast den blir antagligen bara celluliter och daliga tänder.)
jag har för fan vant mig vid ett bergochdalbanekänsloliv och nu, nu är allting jämntrist.
vems fel är det?
att passionen runnit ut genom ett hal i botten och jag bara vad hände?
mehhhhh. come on!

you look so wasted and baby, I know why.

ja?
sa har jag gett allt vad jag kunnat och kan bara önska att det var mer.
än bara banala sista minuten tarar pa en gammal tagstation.
och det är ett hal som inte later sig fyllas med shopping men ärligt talat vet jag inte riktigt vad det är som fattas mig.
paris. malmö. du. vill jag stanna, aka, nagot annat?
paris visade sig iallafall fran sin bästa sida och jag är mycket lycklig.
ja, typ.

yeah, from my window to yours.

idag har ett underverk skett och solen, jag kan inte nog poängtera solen, har krupit fram fran vart den nu gömt sig.
det innebär tusentals olika fab saker.
colette, apc, la perle, come on eileen? wh smith?
vin, bruna ben, klänning. ni vet the drill.
väljer ocksa att sätta ett samband mellan sol idag och sol hela helgen.
och det badar ju gott. för picknicks, vin i parker, romantiska strolls längs seine etc etc.
ahh.

10.10
okej. kanske inte bara ben da.

I know no matter what you say there are some debts you never pay.

pa min lokala simhall lämnar man in sina grejer till ansvarig i kapprummet, i en liten lada.
idag väntade jag pa charlotte och fram kommer en man. vaggandes. han ser ut som kingpin i batman. sa jävla gigantisk. man skulle kunna sy ett täcke av hans badbyxor (om det inte hade varit sa icky). han lämnar in sin gummiring och far sin lada. överst ligger hans fallskärmsstora vita kalsonger hopvikta. vita fläckiga kalsonger.
kräktes artonhundra ganger i munnen. ska man behöva se sadant? skäms du inte att exponera sin smutsiga byk för oskyldiga by standers?
glöm att jag nagonsin kommer sätta min fot i det där vattnet igen!
dessutom har de en skylt som lyder "par mesures d'hygiene il est interdit de se raser ou de s'epiler dans l'etablissement."
vem rakar sig i badhallen?
vilket slags äckel raserar frivilligt lögnen om sig själv som naturligt babylen för att sta och raka sig offentligt?
sprida sitt snuskiga har omkring sig?
förhoppningsvis har det här aldrig varit ett problem, utan fungerar i ett förebyggande syfte. tänk inte ens tanken, dirty motherfucker.

as far as I can tell I'm being dragged from here to hell.

jaha.
jag älskar när tiden gar baklänges, när man vaknar och typ yess. torsdag. när det i själva verket är onsdag och sa dödstrist att det enda man kan göra är att (äta) vänta.
tro att man kan vinna.
sa har det varit sedan söndags. typ inte lämnat lägenheten.
och sen kommer det som en chock att man blir fet?
omg, choklad+stillasittande leverne=fatass?
jag trodde ju att det bara var mcdonalds som gjorde dig tjock?
kanske värst sinnesslöheten.
jag har ju gatt beyond den punkt da jag ens vill ga ut längre.
bara ligga och trycka bakom dörren och bita yttervärlden i fingrarna om den kommer för nära.
som svift. skomakarens folkilskna hund.
speaking of, en familj jag vet hade en ganska beskyddande hund och en dag när de kom hem lag en avbiten hand och stora mängder blod pa hallgolvet. surprise.

18.41
de avlivade hunden efter det. surprise.

you just keep going to the bathroom always say you'll be right back.

minns förra julen da jag vägde fyrtiatta kilo och det var sa länge sedan.
att jag inte kommer ihag skillnaden.
men vet iallafall att det inte är poängen.
nu känner jag min kropp.
när jag gar. som om den studsade runt mig. gör den det? jag är inte objektiv och det känns ju faktiskt som det. vad man vet är en helt annan sak. irrelevant. heter det.
i nyporna.
och ingenting kan verka viktigare.
allt borde.
och aldrig är man sa tvungen att äta sig full av socker som när man tänker att man inte ska. känner med händerna och säger till sig själv att man inte vill. att jag är sjukt trött pa sött. att ingen faktiskt vill äta en 200g pase gelégodis. pa en gang.
och sen ga ga ga och angra och imorgon är en ny bättre dag full av sallad.
eller vad fan som helst.
och det är sa jävla töntigt, de flesta har vid tjugoett vuxit ur sadana här issues, speciellt om man aldrig riktigt handlat pa ingivelserna. bara lekt tanken.
men jag däremot, jag vägrar ge mig.
som om jag bara förberett mig för den stora dagen, som om det bara är en tidsfraga innan.
och har inte ens den goda smaken att helhjärtat inte vilja.
vilket far mig att undra om jag fastnat i nagot slags pubertalt idiotmönster.
om jag är en idiot?

21.35
haha.
som om jag nagonsin tvivlat.
totalt cp.
men det blir bra, sen efterat kan jag publicera ett brev här där jag förklarar att jag hit rock bottom men inte försöker spela offer.
att jag hädanefter ska ta en dag i taget. vara tacksam för vad jag har.
efter gatt igenom festa utan trosor och krasha bilen fasen. det blir roligast. saklart. rehab verkar skittrist. bara gudtjafs överallt. som om han nagonsin lyft fingret för nagon. möjligtvis at.

les amants de pont neuf.

onsdag.
torsdag.
bingo.

we love monsters.

varje morgon ser jag thomas och charlotte pa les zinzin's de l'espace.
ingenting konstigt med det.
förutom att iggy pop gjort soundtracket.
dagens fraga: vem har tyckt att iggy är förenlig med ett tecknat barnprogram?

just like the bad news you accept.

varje dag blir parishimmeln blyertsgra.
exakt som pa mammas (georg oddner?) foto. den beiga kalkstenen mot den lilagrasvarta bakgrunden och jag undrar om det är sahär det är. jämt? om fotot berättar mycket mer än vad jag tidigare reflekterat över.
nu har jag en hel uppsättning egna stormkort och hann precis innanför dörren innan det började. igen. lite tjatigt.

18.00
har hittat en pase polly. smaka?

baby baby you're really the best.

kändisar jag har sett i paris -
* mats sundin m. blond hockeyflickvänstyp. (att vara hockeyfru är en miljard ganger värre än att vara fotbollsfru. jag far utslag bara jag tänker tanken. uhh. -säg det igen! -hockeyfru, hockeyfru! -uhhh.) pa colette. han tittade pa en dyr klocka och blonda hockeyflickvänstypen (iklädd vitt linne, självfallet. ingen hockeyflickvänstyp skulle bli caught dead utan vitt linne. halla.) beundrade den/honom bredvid.
*gaykillen i den franska serien som gar pa lördagar pa tvaan.
och det är allt.
nej, en eventuellt brasiliansk, modell som jag inte kommer ihag vad hon heter ocksa. i marais. hon skulle pa casting.
ganska oglammigt. alla tuffa bor ju här. sofia coppola. marc jacobs. etc. karl lagerfeld.
jag trodde jag sag kungen ocksa. fast det var inte han. damn it.

13.32
angande marc sa är det omöjligt att smälta transformationen.
ska nu alla fa en chans eftersom det uppenbarligen kan gömma sig en sexuell uppenbarelse bakom vilken sunkig fasad somhelst?

children wake up, hold your mistakes up.

vaknar inatt av att det regnar. vaknar imorse av att det regnar.
tänker, det börjar likna kinesisk vattentortyr.
drippdroppandet blir högre och högre och jag blir mer och mer klaustrofobiskt instängd. vart är man ifred fran ljud?
vart kan man protestera, diskutera, förhandla?
kanske en kompromiss?
regn pa natten, sol pa dagen?
kommer oöjligt kunna halla mig lugn vid förhandlingsbordet, tappa allt talamod, du beter dig som ett barn vädret, vad är dealen? och sen aterstar bara skrik och hot.
vill inte ha katt heller längre.
dels är jag ju allergisk, halla, hur tänker jag? framförallt är de sa jävla needy. bara kladdar av sitt äckliga har pa mina ben och det försvinner aldrig, mjau mjau mjauuuu far jag komma in pa ditt rum? nej! jo! nejjj! men jag kommer ända ligga här och veva med min tass under dörrspringan och sprida mina hudavlagringar sa du nyser, vad ska du göra at det?
ja. vad? det tar liksom slut där. har ingenting att sätta imot. bara resignera. kasta in handduken.
sen kommer man ut och den bara försöker ga under fötterna och suck och stön, halla, om jag trampar pa dig gar du av pa mitten fattar du väl? lämna mig ifred nu. men man vädjar för döva öron.
jag blir tokig.
nu: städa.
igar sag jag emanuelle tva. jag vet inte vad jag hade hoppats pa, men inget av det infriades iallafall. fast det är roligt att alla kanaler i mörkrets skydd sänder erotik. stämningsfull myssex.

show you love and respect.

"I got you so wet, it's like a rainforest
Like Jurassic Park, except I'm your sexosaurus, babe.'' r. kelly

ewwwww!
mmmm, ser det framför mig, kissar pa en trettonaring och skyller det pa vädret, henne och dino, nej, sexosaurier.
ey baby. känner du hur det strilar sensuellt över ansiktet?
ska vi leka regnskog igen?
finns förövrigt en kanal som sänder "watersports" dygnet runt här. men lat oss inte gräva djupare i det.
det värsta är att jag kommer ha bade the visual och dialogen i mitt huvud hela kvällen.
yess.
och mail?
ehh, nej. varför ska man svara pa mail när det viktiga är att man far dem. ända.

no time for joking.

jag har ett spar en växel och nu är det say it right för alla pengar och det är inte bara timbalands huvudrörelser och det fantastiska sätt han höjer ögonbrynen pa. det är you don't mean nothing at all to me. det är mcdreamy och tony leung och det är hjärtan som ingen vill ha och det är att springa in i olycka och älska den helhjärtat och jag är sa förstörd och det pirrar i magen och you could mean everything to me. fast det inte är och blir och jag vill i hemlighet alltid vara olycklig. alltid längta fel och vilja daligt.
växa upp och förlora allt man ville ha och sen knulla utan preferenser förvrida alla huvuden, alla blir ju kära i den som absolut inte vill veta av en.
det är ocksa sa okänsligt och själviskt att tycka att det är mer romantiskt (spännande!) med brustna hjärtan istället för hela varma lyckliga.
att förtvivlan och broken heartedness haller längre. aldrig tar slut. ett evigt avtryck.
kanske en kreativ vinkel ocksa, som att vara drogromantisk, ingen wong kar wai utan despair och förhardnad, ingen goethe utan werther.
inte ens grey's anatomy.
ahh, visa mig ett stelt ansikte och nagra meningslösa ligg och kanske lite dramatisk cigarettrök och jag kan inte sta pa mina ben. igar försökte jag fa in porrkanalerna, men det gick inte. appropa heart ache och snyggt foto da alltsa.



22.42
alltsa. jag avgudar daniel. men om han sa att han inte ville ha mig längre skulle jag bli tokig av atra. eller, nu är jag det jämt men annars. det kan göra mig trött. varför är man bara inte mer normal. enklare. kanske handlar det om att inte ta för givet ocksa. slutar tramsa. slutar jiddra, börjar trolla. ha.
kanske vissa faktiskt inte vill vara kära. bara trana och fana och dö en gang i timmen. tycka synd. trösta sig. den ultimata egotrippen. gud, sa fult och cyniskt. välja omöjligt och sedan vältra sig i självömkan för att det, oops, inte funkade. casha in mercy fucks pa den där iskalla typen som krossade ditt hjärta. buhu.
det vill inte jag. jag vill bara se allt rosa och känna jorden snurra.

all the time in the world.

ahhh.
regn.
det är sa uppfriskande.
jag hoppas det aldrig slutar.
jag vill ha waterworld och apokalypsen samtidigt. eld och vatten i ett upphetsande, utmanande samspel. hur de ska slass mot varandra för sin överlevnad. medans vi bara kryper ihop under deras överhöghet och hoppas pa det bästa.
funderar pa om man hellre drunknar eller brinner upp.
igar sag jag dexter. det är nagot jag ska fortsätta med. fast dalig casting att ge en roll till nagon som är sa jävla lik keith, varje gang hans ansikte var i bild var det det enda jag kunde tänka pa. och timbaland. jämt. jag är verkligen en sucker för minspel. ahhh.
idag har jag olika tapeter pa agendan. kanske pirates, popcorn och en promenad till champs elysée skulle totalt make my day. en café crème pa la perle?
fjortonfyrtio liksom, inte brattom fatta viktiga beslut.
ta mina sma tygskor och ga ut i översvämningen. bli blöt och kall och promenerad. mmm?

18.00
det är ocksa en sa fine line mellan att tycka att det vore pa sin plats med ett mail och vara needy.
det slutar heller aldrig regna.

19.35
sa har det slutat. fragan är om man maste ga utomhus?
ibland far jag san angest över om jag borde. ga utomhus tillexempel. och kan inte avgöra om det är viktigare än att göra som man känner för.
sa himla ynkligt.
och om det regnar liknande nästa helg kommer jag vara tvungen att ställa nagon till svars.
varför gör du sahär? skärp dig för fan.

you should know this place is holy, do you really want to go?

jag far ju aldrig nog.
i vissa länder börjar veckan da du kommer idag.



ännu steamier.

you either got it or you don't.

timbaland är sa söt i say it right.



23.51
sa söt att jag bara vill skratta.
ibland reagerar jag som en missanpassad människa.

welcome to the show tonight, you're gonna have fun in a major way.

jag promenerar härmed i högklackat jämt. man känner hur benmusklarna jublar, och kort därefter grater av ansträngning och vill dö och det maste ju equal snygga spiror.
det är sa mycket att tänka pa med det där. looks. inte lämna nagot at slumpen.
det regnar inte idag, men solen skiner inte heller.
ingen picknick i luxembourgparken alltsa.
kanske ska jag däremot köpa ost och bara äta och äta...
tills ikväll, da jag ska dansa bort den.
igar gick jag hem, fran marais till nionde. by foot. halv fem pa natten. och det kändes sa himla mycket mindre läskigt än vad samma promenad hade gjort i malmö. vilket är bade vansinnigt och inte sa konstigt.
au revoir.

18.53
gud. trodde jag slarvat bort katten men sen hittade jag honom igen.

21.54
ah. stod och blundade, minding my business i duschen när jag tror mig känna ett finger pa överarmen. i den tomma lägenheten. skrek rätt ut i dödsangest innan jag insag att det maste varit en missriktad vattenstrale eller nat. creepy.

we need cake to suck up the booze.

mujeres al borde de un ataque de nervios

mm.
idag har jag suttit och läst i solen utanför ett sjukhus i tva och en halv timme.
gratit i ett omklädningsrum pa mango för att jag är sa ful och tjock.
köpt en flaska gin och tänkt att yes. kanske jag aldrig mer vaknar.
sen gratit mer.
och skämts för det.
man grater inte ostraffat pa allmänna platser, faktiskt.
men jag är för fan vuxen (hahah) och gör väl som jag vill. grater floder om jag känner för det (ja tack.)
och fanfanfan ocksa att hetsätning faller sig naturligare för mig än anorexia, ju mer jag tänker pa att jag borde sluta äta fyrahundra chokladkex om dagen, desto längre ner trycks min botten. det här har aldrig varit ett problem innan, vad är det som händer? jag känner mig sjâlv svälla as I write och det finns ingenting att göra. inte ens hetspromenera sig fram längs boulevard haussmann hjälper egentligen.
varför är det sahär? och massa andra varför; stormar det? grater jag?
det är oändligt till nästa fredag och nu är det som jag inte star ut.
som att jag skriker efter dig. hela kroppen vralar.
fast jag har ju gin och tonics och om det inte är idag jag borde flyta ut över ett golv och sedan bli liggandes vet jag inte när annars.
längtar sa mycket efter dig.

20.51
mm. gin och tonic.
det har slutat regna, och jag har slutat grata och det viktigaste som kommer efter regn är ju faktiskt uppehall.

21.23
hade ju förövrigt lite hoppats pa ett passande response.
fast eftersom det är dags att typ klä sig nu hinner jag inte tänka pa det.

dessin moi un mouton.

idag kom jag ut fran marc jacobs med tre pasar.
det gör ont i magen när jag tänker pa pengar och inatt drömde jag om kontoutdrag.
fast sluta, nej tack, tror inte det va.

a tourist in my bed.

gud vad dum jag känner mig ibland. löjlig.
men strunt i det, för jag är lycklig ocksa.
om tio dagar är det fredag, och da är du med mig. i paris. i mig.

I never once heard you say I need you. I don't need you.

allting är bakvänt.
tänker och tänker och känner och tror mig känna tycka veta.
men är inte ens säkert vem det är som tycker vad.
vad det är jag tror mig veta. vad jag ligger och känner efter om för sent pa nätterna och ilska och kanske besvikelse och sedan nagot ännu värre och det finns ingen ände, inget slut när det väl börjat.
tänka pa straff och göra illa.
jag vill inte att livet ska stanna, men ända, maste du väl första, att jag har lämnat dig. för att flytta till romantikens och ljusens stad. att lite sorg skulle vara klädsamt, längtan.
för saknad är passivt och det är längta du borde säga att du gör, och jag har för mycket tid och för stort avstand och ord är allt som finns. sa mycket viktigare att de blir rätt. right?!
sa vems längtan är det. olängtan.
och jag ligger i min säng och det kryper runt mig, och det är inte ens elakhet, det är ondska.
jag vill sla in kilar, sma sa de inte märks. och sa blir det värre och värre och sedan är allt slut och för sent.
vill smyga hintar och smolka lycka, smutsa den med fula antydningar och jag skulle sa lätt bli nicole i eyes wide shut och du ska inte tro att du vet vart du har mig, och det kommer inga svartsjuka sms eller ens transjuka berusade men det kanske borde.
och jag har sirap i ansiktet och är giftig inombords och det finns en längtan efter att sätta dig pa plats, och jag vet inte vad som är fel.
om det är ett fel i mitt huvud eller om det är geografiskt.
om det är i hjärtat och själen och kroppen jag är sjuk.
om det är sjukt att bli arg. att vara besviken. det känns sjukt att hoppats pa svartsjuka. vilja provocera.
att bli kall och sedan varm och klä mig och tänka om du sag mig nu.
tycka att jag skrivit tydligt överallt burit mina jävla förhoppningar utanpa och sedan fa ingenting tillbaks och sa knyter man ihop och tänker inte du pa mig, sa tänker inte jag pa dig.
punkt.



15.49
ja, alltsa, jag trodde ju inte pa det själv. punkt, vadda?
men det här är sa frustrerande att jag maste ga ut och aldrig komma tillbaks.
maste ga till champs elysée och bara, hej EN biljett till zodiac tack.
men skit i det, jag älskar ingenting, inte ens julafton. absolut hatar telefoner, kontakt, datorer, brevduvor, röksignaler, telepati, (dig dig dig. mig mig mig.)
och hur det gick till, att jag blev hysterisk och tappade förstandet och i fantasin kastar saker i ditt ansikte, är säkert en lang historia.

I'm still not sure if there's some better place I should be heading towards.

och vad det skulle vara. om. isafall.
jag är för gammal för att vara inneboende och ta hand om barn.
jag är bara tjugoett.
ett ar äldre än lindsay lohan, inte för att det hör hit, men fortfarande.
för ung för att känna sadan angest över hur gammal jag hunnit bli.
och skuldkänslorna hopar sig och imorgon ska jag bli bättre och göra mer, allt. men precis som när man har för manga läxor slutar det med ingenting gjort. igen.
dagarna flyter bara undan och sen är de inte mer.
allt det här med att växa och ta ansvar och ta. ta. inte fa.
jag gör bara utflykter in i vuxenvärlden.
resten av tiden har jag ingen aning om vart jag befinner mig.
jaha.
och sa är det lördag och det finns ingenstans att dra sig för att slicka saren (vilka sar?) bara att sta ut med sig själv och jag angrar ibland allt jag gjort och allt jag är och vill gärna ge vadsomhelst för att byta mig mot nagon annan. tack. bara den nagon andra inte är tjock och ful och äcklig. men gärna dum. gärna sa dum att det inte finns nagon potential att uppfylla. gärna sa dum att man slipper fatta vad som händer. sa man blir medicinerad. eller nat.
ahhh.
självhat och självömkan i en vidrig blandning.
tack och hej.

baby I'm comfortable, why aren't you?

HaHaHa.
jag kommer aldrig kunna avgöra om det är linsernas eller mitt fel att jag ser ut som en flodhäst.
hjälp mig!
idag har jag författat ett mycket vatt brev som jag skyller pa rosé och bara delvis pa min liderliga läggning. tänkte ut brevet igar, när jag skulle somna och det tog mycket lang tid.
snart ska jag förhoppningsvis ga ut och ser mycket riktigt väldigt kattig ut.
arrivifuckingderci.

the one you want the most will be the one that you defy.

jag gör saker jag inte känner igen.
det är inte meningen.
tänker elakt, later arg, utan att mena det. utan att tro pa det, det bara blir, kommer ut fel. smyger upp, överraskar, jag vill inte lata sa hard, inte vara sa typisk.
jaha. sa vad har DU gjort da? vad har du GJORT?
varför har du inte?
det finns inga direkta rätt, men det känns som om du med flit gör allting fel.
det är sa märkligt.
försvinner och kommer tillbaks, jag känner hur jag blir yngre, dummare. att borde veta bättre, vet bättre.
idag promenerar jag promenad plantée, lunchar kanske pa la perle, eller le café. säkert regnar det. kanske sedan bio, jaketherapy som start pa min retailhappiness session imorgon. agent p pa printemps sedan MJ igen, presenter att köpa, parfym att prova.
kanske träffar jag maja och ida pa kvällen. kanske är jag kattig, dansar.

11.45
när jag loggar in pa min hotmail nuförtiden tänker jag inte heller hotmail som hett/varm mail utan hot som threat. treathmail. hotpost.
det har definitivt nagonting med saken att göra.
igar hörde charlotte fel när jag sa torbjörn och trodde jag sa horbjörn, undrade om man kunde heta sa. dog tva ganger av aterhallen skratt. kids say the darndest things.
do you wanna drink some alcohol?

is it all over my face?

you put them babies to waste.
nu regnar det. nämen!
jag känner mig lurad och snuvad och berövad pa konfekten, salt allt och tappat pengarna. sommaren? vart är du?
men jag har köpt en marc t-shirt och det är väl ett slags plaster.
funderar pa att köpa upp alla mina pengar och sedan lägga in mig pa shoppingrehab. som föräldrarna far betala. ka-ching. (jesus vad underbart det skulle vara. eller inte?)
prata om min barndom och oron som tvingar mig att spendera, konsumera. att det känns som om jag inte finns annars och rösterna blir sa arga om jag vagar mig pa att lata bli.
funderar ocksa pa att börja jobba pa vouge. alla blir smala pa max tre manader. jättesmala. petite. det är väl nagot i luften, inga chokladkex där inte. HA!
plus att man far dyra saker fran fladiga märken. win-win.
det är den femtonde, tid överraskar mig ständigt.
hej da!
ps. glömde, mina apc sandaler kan vara ett av mina bästa köp ever, när jag sätter pa mig dem är det som att banden smeker mina kinkiga fötter och de bara; jaa, jaa. sa gudomligt sköna, jag fattar ingenting. skönare än espadriller, bättre än manolo's och de ska ju vara bättre än sex, säger madonna. och hon vet väl? ds.


19.44
jag blir gnälligare och gnälligare.
pa saker som inte brukar göra mig gnällig.
vill att folk ska säga "ohh vilken god mat du lagat."
"vad jag saknar dig sa mycket att det känns som om jag inte kan sta upp."
"vad snygg du är idag."
det spelar ingen roll alls att det inte är sant, jag älskar när folk ljuger för mig.
inatt drömde jag att mamman var sparlöst försvunnen, kanske kidnappad eller mördad. omväxlande att det inte var august, iallafall.
ohh. jag tror verkligen verkligen att jag behöver shoppingsjälvmedicinera mig. ta en varm lang dusch. (vatten är min bästa vän pa fler än ett sätt.) och dricka. mm. dricka! gott! kul! fest! spy! däcka! spy! spy! vakna! vilja dö! lova aldrig dricka igen! vilja dö! huvudvärk! ma illa! vilja kräkas, inte kunna! försöka, förgäves, sova! ga till simning! pa allvar vilja dö! lova pa hedersord aldrig dricka igen!
det kommer inte hända. det kommer börja regna igen och jag är rädd att jag smälter da. mina handleder har sett sa ömtaliga ut de senaste dagarna. önskar dock att jag köpt de där jävla jeansen och marc parfymen ocksa. men, det är ju som vanligt en dag imorgon ocksa. snopet annars.

why did she do it? was she scared or was she bored?

efter regn there is sunshine.
och mm, despair är ju schysst och sa, selfpity och äta för ätandets skull, äta för att leva, inte leva för att äta, kom ihag?!
vad jag försöker komma till är att det är nu det är da som är dags, och det har jag sagt manga ganger men nu ska jag iallafall ga ut även om det är kallt.
göra sitt bästa i väntan pa bättre tider.
det där om lots of opportunities, make or brake.
gäsp.

18.37
boooring.
och sedan är det mat pa tapeten igen, our work is never over.
regnat i kanske tva timmar, och ursäkta mig för att det gets to mig da!
(lyssnar pa discovery med charlotte. är man ett franskt barn sa är man ju faktiskt ett franskt barn.)

18.58
jag vet inte, igar lag jag och tänkte pa sa konstiga saker. att det kanske är därför allting är sa konstigt nu.
ibland inbillar jag mig att känna vissa saker, for att känna. kännandets skull. som om man är overklig annars. kanske. tar saker jag inte är och gör fiktiva problem till mina egna. hittar pa känslor. tramsar mig. vilket är sadant som bara crazy people gör. sa, enough is enough.
nu ska jag värma rester, MMMMMMM! fyrahundra ar gammal indisk gryta, hello heaven.

who shall I say is calling?

ju mer man reser desto uppenbarare blir det att alla är en variant av samma uppsättning utseenden.
att alla förmodligen ocksa är lika. dana.
att det är samma ord och samma dofter och samma tankar.
att det är fafänga när vi tror att jag är jag och jag är den enda som är jag. vad betyder ett fingeravtryck eller ett eget DNA när det finns mycket snabbare bevis, när ens ansikte avslöjar en, när man tillochmed valt samma slags glasögon som sina okända tvillingar, dubbelgangare.
det är sa tröttsamt, man tror att man är själv, inte i världens ände knappast men maskerad bland miljoner andra människor och sen är alla där ända, och framförallt ser jag tillbaks pa mig själv i fönster och speglar och undrar när det ska bli uthärdligt.
när det är jag ska vara snäll och tycka om mig själv och inte försöka vända mig ryggen, hoppas att det ska ga att komma undan. och jag funderar pa taktikbyte, kanske är det dags att sitta ner och komma överens, quit the hating, bli vänner, halla hand.
det är helt okej att äta pain au chocolat, men är du inte sugen behöver du inte heller.
inga tvang och inga straff, bara njuta och lycka happily ever after. (som om det är det allting kommer ner till, gud, varför är det helt omöjligt att byta spar?)
jag börjar pa allting fran fel ände och det blir ingen ordning pa följderna.
som om jag bara letar efter punkten när nagon, som antagligen borde vara jag, säger stopp och halla där, vad tror du egentligen att du gör. ?
jag är ju vuxen.
men väntar bara ända pa att livet ska trilla ner i mina händer. som ibland är öppna och ibland inte. tjurig som ett barn. vill bli handtagen om, fast inte sa mycket.
ahh, vad jag längtar efter dig.
idag regnar det ocksa, pa ett ungefär, och jag vill bara bara bli brunare än alla andra, omöjligt i det här vädret.

there is no way of knowing, truth with time dissolves.

ibland är det svart att komma ihag vad jag tänker.
om det är att herregudjagälskarparisvillaldrigakahärifran, eller om det är tamiggenasthemochbortfrandenhärsmutsigastadenjagstarinteut. och detärtristattvaraensam,utandig.
äckliga bakverk och smördeg som sprutar genom öronen, salt smakar bättre än choklad och ibland, ibland bir jag bara trött och längtar efter händer och värme och kärlek.
naglarna i ögonen alla âckliga snuskiga förälskade hanglande par som hänger sig fast i varandra och jag blir arg och sedan ledsen. och sedan förundrad över att jag ser det, tänker pa det, arg pa kärlek, bitter?
eller nat.
men har köpt världens finaste klänning.
och snart sa är det ju sedan och allt det där. bara vänta lite. tills tiden krympt undan. lämnat plats.

18.44
okej. jag hade rakat blanda ihop ett par av mina trosor bland servetterna i servett och kökshandduksladan. barnens farmor hittade dem. say no more.

20.18
jamen vad ska en flicka behöva göra för att fa din uppmärksamhet egentligen? som att det inte räckte att jag skickar smatt snuskiga brev, eller som om det bara är da det är roligt. inte sedan när det är söndag och allt är trist och det inte ens vankas sondags-plaster-pa-saren-sex senare. bara stenharda sängar och väckas av crazy frog alarmklocka fran andra sidan väggen.
oh happy day.
(när kommer jag bli sa vuxen att söndag bara är ytterligare en dag?)

22.34
ja, och sen blir allt ungefär bra igen.

pins and needles.

vad som ar offensive med marilyn mansons nya video ar inte blodsexet, att hon suger pa en kniv eller ens att hon ar halften sa gammal som honom.
det ar lolitasolglasogonen.
om jag var nagons tjugo ar yngre alskarinna skulle jag inte vilja beblanda mig med vad som blivit synonymt med gubbsjuka mans vansinniga idé om att flickor, bokstavligen flickor, ens skulle titta tva ganger at deras hall, an mindre forsoka forfora dem.
trots att det ar hela poangen med laten.
det regnar idag igen. jag blir tokig. forhopningsvis reglerar banken min dubbelbetalning. idag ska jag laga nagot gott, stun alla med mina fardigheter. pratade med mamman. mysigt! bakat sandkakor. alskar aupairlivet!

give me the safe word.

sallskap ar overrated.
det regnar.
de tog dubbelt betalt for min lunch pa george pa george.
aandra sidan.
aandra sidan ar det onsdag imorgon.
jag kanske ska ta mig till en fnac, kanske ska kopa den dar interpolbiljetten.
sedan ar det den forsta helgen i juni.
da da allt nasty i mig som ackumulerats ska fa sitt utlopp. upplopp.

22.35
jag tanker att snart, kanske nar jag ar 22 (haha) sa kommer jag vara redo for, och om sanningen ska fram, antagligen tigga om, the heavy stuff.
straffa mig!
efter att jag tankt det tanker jag igen att jag inte har en aning om vem och vad jag ar.
att jag kanske borde gora ett test, kanske kommer jag tappa allt, forvana alla.
under tiden finns bara liderliga drommar jag skulla kunna salja dyrt over telefon.
kanske jag borde ocksa, finns inga daliga pengar. bara daliga flickor.
oh, lord. en vag utan atervando.